Vägentilltresiffrigt

Vägentilltresiffrigt
mandusandersson.blogspot.com

söndag 29 maj 2016

Stockholms brantaste 2016

Det är väl lika bra att dokumentera gårdagens elände så att jag kan gå in och läsa om det om några år. Kan bli kul nån gång. Men att tappa 1 minut och 9 sekunder på 3,3km från ifjol är ju inte så skoj för tillfället. Men det är den bistra sanningen.

Jag och Marco åkte från Uppsala. Mötte upp Sudden på plats. Foten av Hammarbybacken. Jag slås alltid av hur brant det är. Kommer som en smäll på käften när jag kliver av tvärbanan på Sickla kaj. Det är liksom olöpligt jävla brant. Det är ju dock några svängar nedför och på platten (där den vältränade hinner återhämta sej) för att få ihop de 3,3 kilometrarna. Men i år gick jag mer än jag sprang kändes det som. Har inget minne av någon publik heller. Mitt lopp bestod av blicken ner i backen och händerna stöttandes knäna med ett smattrande råtthjärta.

För att göra det hela lite mer actionfyllt bestämde jag mej för att satsa på spurtpriset som ligger 24 sekunder (för vinnaren) upp i första backen. Jag var väl inte helt osnabb en gång i tiden och tyckte det var en rolig idé. Värmde bra men kroppen var tung och orkeslös. Det mest sannolika var att det berodde på sömnbrist genom hela veckan men jag har också haft den känslan förr och sen är kroppen ändå alert då starten går. Stod där framme och laddade på men en kille visade sej överlägsen och försvann. Han såg heller inte ut att tröttna upp i backen så jag gav upp och började jogga efter halva spurtsträckan. Passerade där som fyra och redan mjölksyratorsk. Folk gungade sakta men säkert förbi mej genom hela loppet. I mål på 19.40, plats 93 tror jag. Ifjol 28:a på 18.31  
Vinnaren i år på 14.58

Kul var det såklart i alla fall. Träffade många kända ansikten och sedvanlig öl och surr efteråt. I vanlig ordning går jag igång och ska börja träna inför nästa lopp...då jävlar och hela den biten. Nu är det dock en massa annat som hägrar. Såsom flytt och renovering. Altanbygge och ett barn till. Därför inga idrottsliga mål i sikte. Men vi ses




fredag 6 maj 2016

Ottarsloppet 2016

I och med Ottarsloppet har jag äntligen lite idrott och träning att skriva om. Att vara uppe på Ottars på kristihimmelsfärd  är lika mycket tradition som Julafton för mej. Och i år, givetvis inget undantag. Däremot var jag väldigt osäker vilken distans jag skulle löpa. Eller lufsa i alla fall.

Sen Vasaloppet har det verkligen inte varit prio med träning och när tid funnits har någon annan ingrediens saknats. Oftast ork. Ibland sömn. Någon gång motivation. Renovering av gammal lägenhet har haft hög prio. Snart börjar renovering av ny lägenhet. Allt ska helst vara klart innan mitt andra barn tittar ut i sommar. Kul! Under denna tid har jag i alla fall förstått varför inte David Holmström behöver styrketräna. Det räckte med målning av tak och väggar i ett rum för att förstå. Den träningsvärken i axlar och nacke var värre än efter ett Vasalopp. Min träning kommer därför bli högst spontan och oregelbunden detta år. Värre en vanligt. Men desto roligare och förhoppningsvis hårdare då jag väl kör.

Jag blir ganska slö när jag inte har något mål uppsatt med min träning och det resulterar snabbt i viktuppgång och dekadens. Men när jag ser att jag lagt på mej en sisådär 5-6 kg brukar jag ta tag i det. Därför tog jag tillfället i akt att få till ett fint långpass i Vendelskogen i torsdags. Förra sommaren tränade jag bra löpning inför målet "sub 2.15" på Lidingö. Det gick ju vägen och det var med den känslan från September jag startade min 22 kilometare.

År 2014 var jag faktiskt riktigt bra tränad inför Ottarsloppet. Jag körde då multiklassen med gott resultat. Det är intressant att se hur mycket sämre man är när man är otränad. Jag hade i år riktigt tungt att ta mej runt. Och cykla efteråt fanns inte på kartan över huvud taget. Precis som det ska vara.

Loppet då. Som vanligt skönt och avslappnat vid start. Ingen hets. Jag stod och tittade på löpare och så sent som 1 minut innan start har folk ändå inte positionerat sej framme vid startlinjen utan står och småsnackar med en kamrat. Gött!

Jag öppnade i alla fall i behaglig fart. Förmodligen snabbare än resten av loppet men kontrollerat. Förutom att jag gillar att surra en del med medlöpare försöker jag springa energisnålt. Efter någon kilometer känner jag igen en ryggtavla. Holmström i sitt gula Oregon linne. Kul att prata med honom. Underbart med en eldsjäl i föreningslivet av yngre generation. Därför märkte jag knappt att den första milen var undanlöpt. Men sen kände jag igen en annan rygg och efter lite surr där blev jag ensam på stigarna. Nu började det bli ordentligt varmt och jag kände av ljumskar och lår. 

På grund av att banan är så knixig med stenar och rötter så kan jag inte helt flyta bort i tankar utan måste fokusera en del var jag sätter ner fötterna. Var nära att ramla två gånger på grund av trötthet. Tror aldrig jag har sett fram emot målgång så mycket. Med 300 meter kvar ser jag brorsans ryggtavla bredvid syrrans. Han hade väggat rätt hårt och hon kutade 5:an så vi gick i mål tillsammans alla tre. Lite kul det oxå. 

Idag, har jag ruggigt ont i benen. Det känns härligt. Nu ska jag försöka få till 2-3 backpass inför Stockholms brantaste den 28/5. Det är bara 3.3km och ett kul och annorlunda lopp. Kom dit! Vi tar en öl med utsikt efter loppet och fortsätter sen på stan. Fulländad dag.

måndag 7 mars 2016

Vasaloppet 2016

Mitt Vasalopp i år blev egentligen riktigt bra. Det var bara en sak som kunde blivit så mycket bättre och haft stor påverkan på loppet. Starten.

Jag stod långt bak i led två. Hade nio åkare framför mej i mitt led och när starten gick så kom de liksom aldrig igång framför mej, det gick sakta. Jag är van att gå nära fullt på startrakan men åkarna framför mej va inte rappa. De lämnade lucka.. på startrakan. Jag var instängd i en korridor av skidlöpare som välde fram på sidorna. I början av backen trycktes det ihop och blev stopp och det har jag inte upplevt på mina senaste fyra lopp. Jag stod nog längre bak i år än de åren och de var fler åkare i varje led men jag trodde ändå alla skulle trycka på för kung och fosterland fram till backen.

Väl uppe för backen, vid 87 km skylten var jag inte ens trött trots att jag fått hänga på stavarna en del på grund av de långsamma tempot. Det kändes som att jag var på en 2000:nde plats där och jakten började. Åkarna omkring mej var inte alls av den klass åkare jag önskat ha med mej vid backens slut. Istället för att hitta en rygg och försöka återhämta sej efter backen blev det att jag tryckte på hårt och sicksackade mellan spåren för att avancera. Väl i Smågan hade jag plockat duktigt och nu i efterhand ser jag att jag var 1714:de gubbe där så närmare 2000 var en ganska korrekt känsla efter startbacken.

Fortsatte susa förbi åkare i ett lopp där ett spår var klart snabbast och glattast. Det bildades långa köer av åkare och att avancera blev inte lika lätt. Fick gå ut i ett trögare spår och köra på med högre intensitet och sen gå in och vila lite inför nästa körning. Tog mer än 200 placeringar till Mångsbodarna men de runt mej såg fortfarande inte ut som "mina" åkare. Förstod att jag hade långt kvar till topp tusen.

Från Mångsbodarna till Risberg tar jag in ytterliggare 180 placeringar men här börjar jag känna att det sliter en del. Fram till Evertsberg håller jag jämt med åkarna i uppförsbackarna och det går inte lika lätt att köra ifrån och ikapp men jag kör fortfarande om folk och kan inte stanna i ryggar länge förrän jag blir stressad av att det går för långsamt.



Fram till Eldris med 9 km kvar tar jag hela tiden placeringar men där är det stopp. Kör om några och blir omkörd av några. Kan ligga i rygg. Har bra tryck i stakningen på elljusspårbackarna. Går i mål som 1135:a. En rejäl uppkörning men att missa tresiffrigt känns inte kul. 

Nöjd med kroppen, nöjd att jag orkar staka loppet och känner att det var rätt val, all utrustning håller och skidorna glider utmärkt. Ändå är det ju såklart en känsla av missnöje som ligger och skaver i mej.
På ett sånt här lopp hade jag kunnat göra ett bra resultat om jag fått åka med jämnstarka åkare. Det blir mycket klung och ledstakning där man kan spara mycket kraft med rätt ryggar. Nu blev det en jakt över hela loppet och jag hinner inte alls fram till tresiffrigt. På grund av usel start, på grund av att jag inte har seedat mej till led 1 eller fixade så jag kunde stå först i led 2. Gör om gör rätt 2017!

Under loppet svor jag att aldrig mer starta Vasaloppet sämre än led 1. Idag kan jag nog starta i led 2 igen men då längst fram. Som de ser ut nu startar jag i led 3 nästa år. Det kommer dock inte hända.

Efter målgång mötte jag i vanlig ordning upp Fredrik Björk i omklädningsrummet. I vanlig ordning fick jag stryk av honom. Men den här gången missade även han sitt mål att vara topp 500 vilket han hade svårt att acceptera. Tiden var som övriga år och loppet kändes bra för honom. Ölen smakade i alla fall som vanligt jäkligt bra.


Den som imponerar mest på mej av Rexarna är Magnus Björk som slår till och blir 437:a från led 2. De, ett år då konkurrensen är hårdare än vanligt. Magnus plockar över 500 placeringar från Smågan. I övrigt är jag alltid imponerad av min bror som åker in på 6.27 med totalt 5 mil skidor i kroppen sen förra VL och inte ett rullskidpass eller skiergdrag tränat. Men har man åkt 18 Vasalopp i rad så är man kanske färdigtränad? Han har dock aldrig lyckats ta medaljen men lovar efter varje VL att börja träna och ta den nästa år.

Okej gott folk. Nu blir det förmodligen ett långt uppehåll här på bloggen men den ska nog få leva kvar ett tag till. Topp 500 är ett mål jag inte släpper även om jag var ljusår ifrån i år. Träna på. Snart är det första söndagen i mars igen.    

lördag 5 mars 2016

Framme i Sälen..

Dags att väcka upp kroppen nu. Ladda och få rätt feeling. Det är inte så svårt med det här gänget. Alla är taggade som fasen och psykningarna är fina. Jag börjar inse att det är Vasaloppet imorgon. Nu ska jag ut och jogga och få igång lite blodcirkulation. Känns mycket skönt att inte lägga energi på test av fäste och de bryderier det innebär. 


Imorgon kommer jag åka med ett egentillverkat vätskebälte som jag är riktigt nöjd med. Byggt av en camelbakblåsa och ett gammalt vätskebälte. Funkar utmärkt. 


fredag 4 mars 2016

Snart dags.

Två dagar kvar till Vasaloppet och jag känner mej seg och trött. Det ska bli kul men kroppen har inte varit på G den här veckan kan man minst sagt säga. Jag tror det är ganska naturligt då jag gått från ganska lite träning till, för mej, mycket träning i februari. Sen när jag vilat från träningen sista veckan blir kroppen seg och konstig. I onsdags när jag skulle köra ett träningspass avbröt jag efter en timme. Det kändes skit och släppte aldrig. Trötta muskler och mentalt utmattad. Dåligt tålamod. Tanken var att köra ett lätt skidpass idag för att få igång kroppen men jag orkar inte. Jag är dock inte orolig över söndag. Då släpper allt och det är bara att mata på. Det finns inget annat alternativ.

Det ser visst ut att bli riktigt tungt i år också. Ett tag hade jag förhoppningar om några minusgrader och isräls till Mora men det är bara att glömma. Det blir nog varierande väder, snöfall, svårvallat som de sista åren har varit. Det är skönt att jag bestämt mej för att staka. Jag hade såklart haft fördel av lättåkt före men nu behöver man inte oroa sej för skidorna åtminstone. Den där oron att fästet suger eller fryser, tar på glidet, och ändå inte fäster i de värsta uppförsbackarna. Nu kan man bara skylla på kroppen. Och den är ju inte tillräckligt tränad för att staka ett Vasalopp snabbt. Men det blir ett roligt minne av mitt tionde lopp och i mål ska jag. Om jag klarar tresiffrigt på blanka skidor i ett tungt före återstår att se. Känns som det kvittar en dag som denna..

Jag har nämligen varit på ultraljud idag tillsammans med Liv och fått se ett annat litet liv. I augusti ska jag bli pappa igen och det är riktigt mäktigt. Allt såg normalt ut och även om det med största sannolikhet just ska vara så så är det alltid skönt att få det bekräftat. 

Nu är det ren lyx att få dra iväg imorgonbitti och ägna en hel helg åt sin hobby. Den kommer sen avslutas utmattad med några kalla öl i ett gigantiskt omklädningsrum med nakna, svettiga och jävulskt nöjda gubbar. Det är fint det. Vi ses

måndag 29 februari 2016

Nedräkningen har börjat.

Sista veckan inför Vasaloppet är alltid lite pirrig. Årets stora mål för många och man har bara en chans att få till allt. Att hålla sej frisk, ladda rätt och få till bra lagg. Det är mycket som kan gå fel i och innan loppet. Själv har jag aldrig brutit en stav på nio år till exempel. Är det dags för mej i år? 

Jag känner mej trots det avslappnad inför vasan. Ska bli kul. Spännande att staka loppet för första gången också. Min träning sista tiden känns väldigt bra. Har gått från 4 timmar i decembermånad till 24 timmar i februarimånad. Stabilt. Och enligt Wickström är februari den viktigaste månaden att åka mycket skidor  för motionären så allt gott.

Kunde absolut ha kört ett seedningslopp till för att få några timmar kvalitetsstak men det gick inte i år. 

Förra veckan fick jag i alla fall till mitt eget Bessemerlopp. På torsdagen när jag korrigerat min sömnbalans solbadsstakade jag i tre timmar. Körde bitvis ganska fort för att få vasaloppskänsla. Det sliter på ett annat sätt att staka i 3min/km fart. Får träningsvärk ländrygg bland annat. Men känslan var bra. Fick ihop 50km. Sen var tanken att A1:a både lördag o söndag men det gick inte att få till. Det blev en timme på lördagen i knapp styrfart. Va ganska sliten från tre timmars passet. Fyra timmar skidåkning på en vecka är jag mer än nöjd med i alla fall. 

Får se om det blir nån mer skidåkning innan söndag nu. Förhoppningsvis ett myspass på onsdag. Hörs fredagkväll för sista update innan loppet.

tisdag 23 februari 2016

Godmorgon..

skidåkare. Jag sitter på tåget hem från nattpass på ambulansen. Inne på min 26:e vakna timme. Känner mej lite späd och ynklig men ingen klåda i halsen och det är huvudsaken. Jag ska hem å powersova några timmar innan hämtning på förskola sen möta Liv i dörren och åka till jobbet för nästa natt. Jag har bestämt mej för att vila totalt dessa dagar för att inte stressa kroppen mer än vad jag redan gör. 14 timmars nattpass sliter mer än jag märker av till en början. Oftast brukar det vara lugnare så hoppas på lite skönhetssömn inatt. 

I övrigt funderar jag över upplägg inför den sista tiden. Vad ska en sån som jag göra för att uppnå maximal formtopp den 6/3? Träna mycket? Hårt? Lugnt? Eller vila? Köra stenhårt denna vecka och vila nästa kanske? Jag tror jag ska köra ett intervallpass, ett distanspass i snabbare tempo och ett långpass sen vilar jag fram till den 4/3 då jag kommer röra på mej en timme för att inte va helt stum på vasaloppsdagen. Den 5/3 viker jag helt till psykningar och ljug med klubbkamrater. Det är planen. Efter att sömnbalanskorrigering är utförd. 

I övrigt funderar jag starkt på att göra något speciellt av mitt tioårs jubileum och staka Vasaloppet för första gången. Det kanske inte är till min fördel men ett fint minne. 70/30 för stakning.

söndag 21 februari 2016

Det börjar ordna upp sej gott folk.

Avslutade en bra träningsvecka idag med en timme lugn stakning på jobbets skierg. Skulle ha vilodag men det var så lugnt på jobbet så det fick bli lite genomblödning. Annars har jag fått till tre fina snöpass denna vecka på två timmar vardera. I Hågareservatet. Väldigt blandad terräng. Skogsstig med nysnö, packade grusvägar och åkerkanter. Skönt att ha det utanför dörren istället för att jaga fina förhållanden med timmar i bilen. Men nästa vecka ska jag försöka få till snabbare och bättre spår. Det blir ju en annan sorts åkning. 

Jag hade gärna fått till någon mer tävling i år. Bessemer hade verkligen varit kul att åka. Se hur man ligger till jämfört med andra gubbar. Nu tycker jag det är svårt att veta vilken nivå jag kan hålla på vasan men jag kommer inte ha bråttom från led två i alla fall. Väldigt glad över att mitt enda seedningslopp i år, Roslagsloppet, innebar tre timmar jobbig stakning. Det är årets bästa träningspass. Klarade precis led två. Med 30 sekunder. Så topp tusen vore väl rimligt den 6/3. 

Jag känner att jag blir bättre och bättre för varje träningspass. I december fick jag ihop totalt fyra timmar träning. I januari nådde jag nog tio timmar (Roslagsloppet 16/1) Men nu i februari kommer jag upp i över tjugo timmar. Guld! 


söndag 14 februari 2016

Ingen skidåkning..

..den här veckan. Det är för dåligt. Jag var på väg till Granåsen en gång men det kom annat emellan. Ska man sitta å brassa 45 minuter en väg så vill jag i alla fall kunna åka i två timmar. Med lite styr före och efter åkningen och sen resan hem plus dusch så är man snabbt uppe i närmare fyra timmar. Därför har jag kört löpning och gym istället. Mer tidseffektivt men inte skidåkning. Jag behöver snövana nu och det börjar bli bråttom. 

Imorgon bitti åker jag på tvådagars utbildning till Ljusdal. Det är retsamt att jag inte kan ta med laggen. Enligt en instruktör skulle jag ändå inte orka träna något på kvällen. Så jag har redan ställt in mej på att få lite högkvalitativ sömn på hotellet. Men målet för kommande vecka är sen minst två snöpass. Det är ju inte långt kvar till Vasan och tankarna går åt två olika håll inför den sista tiden och kring loppet. Ett tag tänkte jag att jag skulle glida igenom loppet och bara njuta på en sisådär 6-7 timmar i år. Men sen skickade min fina vän Fredrik Björck, ett screenshot av ett blogginlägg jag skrev efter VL 2015. Inlägget heter just Vasaloppet 2015 och där beskriver jag hur förberedd jag ska komma till VL 2016 som blir mitt tionde lopp och hur mycket jag ska träna etc. Det är ju lite pinsamt att löka på 6 timmar då. Så nu blir det stress och press i år också. 

De flesta skulle nog säga att träningen ska vara klar vid det här laget men det finns massor av tid kvar att kapa tid på VL för min del. Därför blir det seriöst med kost och träning fram till Vasaloppet från och med imorgon. Det ligger jag i alla fall här och påstår nu med två vaniljhjärtan och en halv burk Ben and Jerrys i magen. Min käft har varit stor förut men nu känner jag stressen. Den välbehövliga stressen. 

onsdag 10 februari 2016

Grått och blött.

Det är inte det finaste vinterväder nu. Det är riktigt pissigt milt uttryckt. Om det ändå inte behövde regna så skulle jag gärna ta en rullskidtur. Men nu är det bara gymet som lockar för min del. Och knappt det. Jag har en ruggig träningsvärk och känner mej sliten ifrån tre dagar med mycket skidåkning i Seefeld. För mina mått mätt. Jag känner ändå att allt behövs och Vasan närmar sej snabbt. Styrka, kondition men allra mest snövana. Jag har åkt 7 gånger och totalt fått ihop 17 mil. Hade såklart tänkt att bara åka skidor nu i februari men nu blir det nog tvärtom. Vardagsrumsstyrka är ju inte helt fel i alla fall. Kanonkul! Brukar i alla fall ha träningsvärk fem dagar efter de passen. Så de ger väl. Men snart är det inte min form som oroar mej utan om Vasan blir av över huvud taget. Känner mej lite neggo nu, lite Adam Steen fast mindre livsnjutare. Han kan ju fortfarande åka skidor där uppe.


Innan start i Kaiser Maximilian Lauf. Det var annan stämning då vill jag lova. 

söndag 7 februari 2016

Vilket race!

Kom 27:a i första upplagan av Kaiser Maximilian. Jobbigaste banan jag åkt. Jag stakade men fick gåsaxa i några partier. Det här var lite för tufft för att vara sjunde skidpasset och jag var inte riktigt tränad för att staka. Tror ändå jag tog rätt beslut då min kropp inte pallar att diagonala upp för backarna. Skulle bara blivit sprattel med dåligt fäste (mest pga dålig teknik) och sämre glid. Skidorna gick fint. Tiden blev 1.18.18 på 22 kilometer. Jag är riktigt imponerad av alla som kan staka tre varv. Fyfan vilka starkingar. I en backe blev jag omåkt av en Team Leaseplan motionär. En grabb som bara gick upp på tå och hoppstakade ifrån medans en annan förmodlige såg ut att sitta på toaletten. Han var 15 år.


Kul att kunna se elitens lopp också. De är mäktiga och nu är det i alla fall klart för mej att stakning alltid vinner för de starkaste. Trodde på Bauer där ett tag men icke. Nu blir det afterski vänner. 

lördag 6 februari 2016

Kör imorgon!

Jag var ut på ett riktigt ljuvligt glidarpass i eftermiddags. 1.5h A1. Gick uppför. Halsen känns väl ok men något skumt är det. Jag intalar mej att det bara var luftrören som var ovana och fick en rejäl chock igår. Hoppas det funkar imorgon. Jag stakar loppet. Ett varv. Men Erik kör med fäste sina tre varv. Förståeligt. 


Start o målområdet. 70m från hotellet.


Guldväder och eliten testar och testar. Alla verkar staka trots allt. Träffade just Britta Norgren på Sparbutiken och hon stakar också men medgav att det blir en utmaning. 

Tveksam hals

Igår några timmar efter skidpasset började det svida och värka på ett konstigt sätt i halsen och ner i bröstet. Fan är detta nu då tänkte jag. När jag sen skulle sova blev det värre och det gjorde ont när jag svalde. Trodde det var kört men nu på förmiddagen tycker jag det är bättre. En snubbe här trodde det kunde ha att göra med att jag var upp på berget igår. Jag vet inte men hoppas såklart på att det bara är irriterat och inget virus. Ska nog åka lite idag och ta ett beslut om morgondagen. Just nu kör liv skidor, Fröjdis sover och jag dricker kaffe i solen på en uteservering. Guld!


Utsikt från hotellballkongen i morse.

Banan för eliten kommer ha en stigning på 1300 höjdmeter. Lagen kommer kanske dela upp så att några kör med fäste och några stakar. Men enligt eliten är det också så att det tränas så enormt mycket stakning att de inte längre är bra på att diagonala. Får se imorgon.

fredag 5 februari 2016

Kaiser Maximilian alltså

Vilken jäkla bana de dragit för Kaiser loppet nu på söndag. Jag har idag åkt runt den jobbigaste delen av banan tillsammans med Erik Ohlström och Martin Holmstrand som vi träffade på. Han skejtade lugnt på skidor med noll glid så jag kunde hänga med och ställa tusen frågor om allt. Det blev dock inte något A1 för min del. Om jag skulle göra A1 på den här banan, 22km lång, skulle jag få gå på skidor. Sakta sakta i uppförsbackarna dessutom. Det ska bli riktigt spännande att se eliten nu på söndag. 


Eliten som åker runt bland oss dödliga och på vårt hotell har nu Team Leaseplan go flyttat in. Det är inte varje dag man sitter och äter en schnitsel bredvid världens bästa långloppsåkare. Det är en extra krydda. Hur det ska klara att staka loppet på söndag är däremot oklart. Jag tror det blir riktigt mycket tjuvskejt och brytningar. Föret verkar inte bli det lättaste att få fäste i heller. 

Jag har stått på skidor i 3 timmar idag. Men första 1.5h var teknikträning och således väldigt lugnt. Roligt att få åka skidor igen. Senast var Roslagsloppet för tre veckor sen.

Godermorgen Seefeld

Snart dags för teknikträning i nollgradigt väder. Banan på söndag ska vara riktigt jobbig säger Erik som provåkt. Ska man vara tvungen att smeta på klister eller orkar jag staka? Det är ju bara 22km. Mer om allt kommer.


Hotellballkongen.


Vallabod i parkeringsgaraget under hotellet. 

onsdag 3 februari 2016

Mot Seefeld

Ja imorgon bär det av mot skidparadiset Seefeld och det ska bli riktigt gött. Det är tredje året jag åker med som tourleader för Global Sport Tours. I år blir det dock inget König Ludwig Lauf. Det är inställt på grund av snöbrist. Men Ski classics var snabba med att fixa reservrace och det loppet, Kaiser Maximilian Lauf, kommer att gå i Seefeld. En sisådär 100meter från hotellet. Man tackar.
Det finns dock ett stort aber. Motionärer får endast åka ett varv. Cirka 22km. Eliten åker tre varv och startar 8:45 (D) 9:00 (H) och sen startar vi småfeta klockan 12:00

För mej gör det faktiskt inte så mycket att det bara blir 22km och således inget seedningslopp. Jag har åkt skidor fyra gånger denna säsong och har inga ambitioner i år. År 2014 seedade jag upp mej i led 1 på König Ludwig. Där är jag inte idag men led 2 ska jag nog kunna behålla på årets Vasalopp.

Veckan har inte heller blivit som jag iskallt räknat med. Det var att Fröjdis skulle vara på förskolan hela veckan medans jag kunde träna, packa och valla skidor i lugnan ro. Nä, vi verkar lösa av varandra med dryga virus. Jag jobbade ett nattpass i lördags och såg fram emot natten hela söndagen då jag skulle få sova ikapp. Istället insjuknade Fröjdis och vi fick en svårt att andas o febernatt. Det har sakta blivit bättre och imorgon ska det inte vara några problem att resa i alla fall. Men bättre skidåkare har jag inte blivit. Kanske finns hopp om det nu fre-sön. 


Fröjdis och jag på en balkong i Moena ifjol. 

 
I väntan på mat efter ett skidpass förra året. Erik Ohlström har redan varit i Seefeld några dagar. Han kör en redig europatour med fyra race fyra helger i rad. La diagonela, marcialonga, Kaiser Maximilian och Toblach-Cortina. Sen är det full laddning för Vasaloppet två helger efter. Tufft tävlingsschema för de tuffa. Eftersom han inte bloggar själv längre ska jag fråga ut honom lite under helgen och delge er. Vad är målsättningen för vasan till exempel?


lördag 30 januari 2016

Snart på banan igen.

Haft en vecka med halsont men nu börjar det släppa och till nästa vecka ska jag kunna träna igen för att avsluta den veckan med Tysklands långlopp, König Ludwig Lauf, 50km. Det blir en riktigt bra vecka. Jag åker på torsdag tillsammans med Liv och Fröjdis. Förhoppningsvis är det lika vitt och vackert som vanligt i Seefeldt där vi bor med Global Sports Tours. Bilden är från ifjol med Fröjdis i släp. 


Loppet har jag inga mål uppsatta för förutom att det är kul och blir ett bra träningspass inför Vasaloppet. Jag behöver all tid jag kan få på snö och gärna långa pass.

lördag 23 januari 2016

Förskolans baksida.

Vaknade inatt klockan ett med en jäkla sveda i halsen. Blev förbannad och hade svårt att somna om. Missar säsongens roligaste lopp. 9 varv på 3.3km bana med massa intressanta åkare att surra med. När jag vaknade i morse var det inget tvivel om att det var kört. Huvudvärk och svullen i halsen. Veckan har varit lite jobbig på grund av dålig sömn, lite småförkyld Fröjdis och inskolning så det var väl inte helt otippat. Nu blir det inget skidpass denna vecka och det är såklart under all kritik. Jag måste bli lite mer "småbarnsfarsa som vill lyckas i skidspåret" och ge mej ut på lagg vid 21-22 tiden. Alternativt vid 5-6 på morgonen. Vill man så blir det ju så.

Jag blev extra ledsen när jag läste på Holmströms blogg att han hade planer på att slå självaste distriktsmästaren imorgon. Det vill säga moi. Det är lustigt, för min tanke var att det skulle bli kul att spöa Holmström en gång innan det är försent. Det dröjer nog inte länge förrän valen inte finns mer. Nu får jag hoppas på en batalj till och driva på med träning på den tanken. 

Guldet imorgon i H21 tar Ronny Larsson Roslagsbro hem. Sen hoppas jag verkligen på mina IK Rex kamrater Björk o Ekström men har noll koll på deras form. Ska självklart bli mycket intressant att se vad Holmström kan prestera som mest verkar glida A1.

Thomas Skogh, också han från Roslagsbro imponerade stort på Roslagsloppet. Jag tror han åker snabbast av alla imorgon. 

onsdag 20 januari 2016

Fortsatt skadeskjuten

Det funkar helt okej att prestera på tävlingar genom få, men jävligt intensiva träningspass tycker jag. Så länge man kan vila ut ordentligt sen. Återhämtningstiden blir ruggigt lång och då märks träningsbristen tycker jag. Det blev bara ett träningspass förra veckan och det var lördagens Roslagslopp. Jag har fortfarande fyra vilodagar senare ont i kroppen. Främst ländrygg och mellan skulderbladen. Jag var ut och joggade 25 minuter med barnvagn i måndags. Det kändes skönt. I övrigt har det varit ganska kass sömn på grund av snorigt barn och inskolning på förskola. 

Men träningen kommer denna vecka också. Det är i alla fall två pass inplanerade. På lördag ska jag vara flyttgubbe och på söndag är det Knutbyloppet. Anmälde mej precis. DM medel. 30km. Det ska som alltid bli riktigt kul och jag är spänd på banan och hur det kommer se ut i loppet. 9 varv på en 3.3km bana. Individuell start. Orkar jag staka? Kan jag diagonala? Valla? Det kan bli att jag åker på Roslagsloppet bortvalda lagg. Grönt glid med 2mm skärande rill från Vasaloppet. Kommer gå som ett skott i råttan. Det vore skönt att slippa jobba med fäste under skidorna men är det en jobbig bana så blir jag kanske tvungen. Ska kolla upp banprofilen i veckan. 

söndag 17 januari 2016

Roslagsloppet 2016

Så blev det dags för tävlingspremiär. Och inte vilken tävling som helst. DM lång. 50km. Jag ska erkänna att jag hade lite ångest inför detta. Det har inte blivit mycket skidåkning innan och jag vet att jag inte kan öppna lugnt. Det är ju i början energin finns, man är laddad, skaffa position stakar utav helvete etc. Men i år ställde jag mej faktiskt ganska långt bak i starten. 6 varv på en 8 km bana skulle avverkas och jag intalade mej själv att åka lugnt första varvet och hitta takt och teknik. Starten går och jag inser efter 50 meter att jag bytt spår två gånger och är i full färd att jaga ikapp Magnus Björk. Samtidigt som jag vet att det är helt fel för mej kan jag inte låta bli att trycka på och efter cirka 500 meter är jag uppe i rygg på två gubbar där Mange drar. Återhämtning påbörjas.

Jag och farsan åkte i god tid ut till Roslagens GK. Temperaturen blev finare o finare ju närmare vi kom. Jag hade fått två par skidor vallade av Pär och Häggen som jag skulle testa. Hade även limmat på stora Rex trugor på ett par stavar som är 5cm längre än de jag normalt kör med. Dagen skulle ju bjuda på stakning med dåligt stavfäste. Jag gjorde lite glidtester samt uppvärmning och var nöjd med dasslocken till trugor då jag inser att en av dom har vridit sej. Limmet har inte fäst och jag kan dra av trugorna. God tid blev till stress och jag valde att inte limma stavarna på nytt utan att köra med de vanliga med halvstor truga. I övrigt fungerade allt med utrustning och drickalangning klockrent under de tre timmar jag stog och pickade.

Varv 1. Magnus hade nog också öppnat hårt för farten sänktes ordentligt. Det var väldigt skönt för min del men något otålig var jag ändå. Någon åkare gick om och förbi men jag höll position och återhämtade mej efter starten. Efter några kilometer kom Kristina Roberto och åkte om oss med en jäkla frekvens. Jag var sugen att ta rygg men insåg att de gick för fort för att orka hela vägen. I en liten uppförsbacke går jag åt sidan för att kunna staka utan avbrott och då går jag förbi Mange och det blir en lucka.

Varv 2. Detta varv åker jag själv och jag känner att det sliter och är tråkigt. I vändningarna såg jag och mötte andra åkare så jag höll koll på vissa för att få en indikation om jag slappade till mej. Men detta varvet var jag riktigt trött och funderade på hur fasen jag skulle orka fyra till.

Varv 3. Här kom ett gäng ifatt. Starke H55:an Foxegård och en sumpangubbe vid namn Linus och jag åkte sen ihop fram till varv 5. Nu kändes det lättare med farthållare men Magnus tog in bakom. 

Varv 4. Vi tuggade på i vår trio. Vissa partier hängde jag löst och andra kunde jag åka med mindre energi. Men jag var sliten och gjorde mindre o mindre dragjobb. Här gjorde Magnus ett starkt varv och jag trodde han skulle få kontakt ut på varv 5. 

Varv 5. Direkt lägger Foxegård i en högre växel och bara försvinner från oss. Linus trycker på för att inte släppa och jag går nästan max för att inte släppa hans rygg. Han drar nästan hela varvet. Det är på gränsen att jag kan följa men jag piggnar till igen. Jag tar över i slutet av varvet och Magnus syns inte längre till. Fick höra sen att han gick in i väggen efter de starka 4:e varvet. Istället ser jag Gustafsson närma sej i vändningarna. Jag har på det här varvet börjat känna av kramp i höger framsida lår. Jag har svårt med balansen i svängar och i spårbyten. Lägger tyngden på vänster ben framförallt i uppförsknixarna och det funkar okej.

Varv 6. Sumpanlinus är sliten. Jag försöker få med honom men han är trött. Jag trycker på så gott det går ensam på sista varvet och ser att det är lugnt med Gustafsson i vändningarna. Nu har det börjat kramphugga i magen också men snart målgång. Fasen va gött att bli Rex bästa tänker jag. Går i mål på 2.59.30 efter ett redigt stakpass!

Jag får sen reda på att jag vunnit DM guld. Riktigt skoj såklart även om jag hellre skulle se Upplands bästa skidåkare på pallen i H21. Nu var den bäste jag, på plats 10.

Resultat:

fredag 15 januari 2016

Inför Roslagsloppet..

..imorgon känns det sådär lagom osäkert med allting så det ska bli extra spännande. Jag har inte rört på mej sen i söndags och det ska bli riktigt kallt och löst. Inte optimalt. Jag hade inte tänkt att vila i fem dagar. Det har varit en vecka med lite knackig sömn och så har jag skolat in Fröjdis på förskola. Tänkte träna i onsdags men kände att jag riskerade en förkylning. Igår skulle jag träna men när tillfälle gavs klockan 21 var jag för vek. Så kan det va och kanske var det bäst så. Ska i alla fall bli kul imorgon. Jag stakar loppet (med 5cm längre stavar än normalt och Rex stora trugor). Inte tack vare min stakstyrka men min stakning med frånskjut är sämst. För att inte tala om min diagonalteknik. Sen har jag ju i stort sett bara tränat skierg. Blir skoj att se hur många varv jag kan hålla fart. Banan är sex varv a 8,2km. Hoppas på bra ryggar.

söndag 10 januari 2016

Snöpremiär och bra vecka.

Året har börjat bra träningsmässigt. Men det slutade sämst. Jag fick ihop 4 timmar träning på hela december. Pinsamt och ganska säkert sämsta månaden i mitt liv. Har tränat mer denna vecka. Och kommit på snö.. Den 9 Januari. Väldigt sent men det kändes som jag åkte igår så ingen panik. Stakade varv på Ottars. Höll ut en timme. Idag däremot var jag tvungen att testa kroppen lite. Åkte till Storvreta å stakade i 30 km. Det var jobbigt efter 1.45h och farten var låg. Så det blir minst sagt tufft att åka seedningslopp snart. Kanske redan på lördag, Roslagsloppet 50km. Fan va kul det ska bli.