Jag och Marco åkte från Uppsala. Mötte upp Sudden på plats. Foten av Hammarbybacken. Jag slås alltid av hur brant det är. Kommer som en smäll på käften när jag kliver av tvärbanan på Sickla kaj. Det är liksom olöpligt jävla brant. Det är ju dock några svängar nedför och på platten (där den vältränade hinner återhämta sej) för att få ihop de 3,3 kilometrarna. Men i år gick jag mer än jag sprang kändes det som. Har inget minne av någon publik heller. Mitt lopp bestod av blicken ner i backen och händerna stöttandes knäna med ett smattrande råtthjärta.
För att göra det hela lite mer actionfyllt bestämde jag mej för att satsa på spurtpriset som ligger 24 sekunder (för vinnaren) upp i första backen. Jag var väl inte helt osnabb en gång i tiden och tyckte det var en rolig idé. Värmde bra men kroppen var tung och orkeslös. Det mest sannolika var att det berodde på sömnbrist genom hela veckan men jag har också haft den känslan förr och sen är kroppen ändå alert då starten går. Stod där framme och laddade på men en kille visade sej överlägsen och försvann. Han såg heller inte ut att tröttna upp i backen så jag gav upp och började jogga efter halva spurtsträckan. Passerade där som fyra och redan mjölksyratorsk. Folk gungade sakta men säkert förbi mej genom hela loppet. I mål på 19.40, plats 93 tror jag. Ifjol 28:a på 18.31
Vinnaren i år på 14.58
Kul var det såklart i alla fall. Träffade många kända ansikten och sedvanlig öl och surr efteråt. I vanlig ordning går jag igång och ska börja träna inför nästa lopp...då jävlar och hela den biten. Nu är det dock en massa annat som hägrar. Såsom flytt och renovering. Altanbygge och ett barn till. Därför inga idrottsliga mål i sikte. Men vi ses
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar