Vägentilltresiffrigt

Vägentilltresiffrigt
mandusandersson.blogspot.com

lördag 10 mars 2018

Vasaloppet 2018

Jaha vänner. Vilket Vasalopp! Först å främst hade vi tur med temperaturen. Var väl runt -10 på morgonen och steg sen. Jag var nojig hela veckan innan när jag kollade öppetspår tempen men tillslut åkte jag ändå i sedvanlig tvålagers. Underställ och korvskinn. Ljuvligt!

Att det snöade och var trögt i spåren gynnade väl inte en som har 150 träningstimmar att åka med. Att jag där på bestämt mej för att staka var också lite spännande. Därför var det extra skönt att kunna persa ordentligt och äntligen gå under 500 gubbe. 



Jag kom ner till start en stund innan startfållorna öppnade. Träffade en skidkamrat, Andreas Degerfeldt, som jag åker jämt med. Vi snackade och la ut skidor bredvid varandra. Därefter surr med rexgänget i stadiumbarracken i väntan på 08:00



Jag kutade lite innan start för att få upp lite värme och göra kroppen förberedd på starten. Sen blev det noll till hundra och sen såg jag 87km skylten. Ungefär så kändes det. Några minnen har jag dock från backen. Det var tungt att staka upp. Jag höll till i höger del. Stakade efter Stefan Ekman. Magnus B passerade efter ett tag och sa att ”Ingard är långt fram”. Okej. Ser sen till vänster hur Skogh passerar diagonalandes (Trodde jag aldrig, fäste alltså). Hugger vidare och kan ta rygg på Degerfeldt där uppe. Skönt. En hygglig start känns det som. Alltid härligt att komma upp för backen och börja staka större. Räta upp kroppen och sträcka på sej lite. Ekman försvann ganska omgående men jag  åkte tillsammans med Degerfeldt till Evertsberg där jag märker att han inte längre är med. En km innan fick jag syn på Ingards ryggtavla och jag passerar honom i kontrollen. Stakar på och det är ett spår som går klart snabbast. Försöker åka på ryggar. Skidorna går okej men inte mer. Pratade efter loppet med vallachief Pär och han sa att han inte ville säga något före loppet men mina skidor är väldigt ojämna i belaget. Det visste jag dock redan. Ett helvete att valla dom pga av det men tyckt det varit onödigt att lämna in för slip i år. Till nästa säsong ska jag nog se till att de blir slipade i alla fall.





I Evertsberg trodde jag att jag låg runt 520 så jag tänkte att det var dags att börja trycka på lite. Men det blev kallt i nedförskörningarna och fingrarna domnade bort. Jag längtade efter uppförskörning pga detta. Jag låg hur som helst 480 men plockade i alla fall några gubbar. Svackan i loppet kom med cirka 27 km kvar till Mora. Jag började ledsna lite, det var lite trist. Långt och så. Då kom två tjejer och dundrade om med bra frekvens i stakningen. Jag sa till mej själv att jag ska före de där två till Mora. Sen blev det en fin avslutning.



Tjejen som jag växeldrog en del med till mål var Evelina Bångman. Rosa ”Youth” nummerlapp. Vi plockade hela tiden och det hjälpte mej nog mycket att hon kom farande just där och då när jag var lite vek i sinnet.
Jag fick 3 sekunder på henne tillslut. 

I mål träffade jag först Skogh. Hade ingen aning om att jag var så nära (31 sek). Efter ett tag gled Thomas Gustafsson in och sen strax efter Geijerstam. Stort ögonblick att stå i mål och se Gustafsson, den Vasaloppsräven glida in efter mej. 



414 är jag jättenöjd med. Och skönt att i alla fall ta ett stort steg över en av Björkarna. Den andra Björken vete fan vad han hade ätit till frukost. 287:a! Mycket imponerad. Antagligen blir det nästa år det står en Andersson före två Björkar i resultatlistan. Det blir kul



Det bästa med Vasaloppet är nog ändå efteråt. Prata om loppet med likasinnade skidnördar, dricka öl och snusa. 

Kul att Rex fixar 5 åkare topp 500. Och 8 topp 1000. Sen har vi ju också min käre bror som åkte sitt 20:e lopp och är 100%-ig. Det är minst sagt svårslaget.



Det är ruggigt kul att hålla på med det här och jag ser redan fram emot nästa år. Jag ska försöka träna mer och målet är såklart ett nytt pers. Jag vill också skriva att det är lätt att hålla på när man är med i Rex. Skidorna vallade, skjuts upp, ner till start och hem, langning längs spåret och ett riktigt roligt gäng. Tack!




torsdag 1 mars 2018

Nedräkning

Jaha gott folk. För ett tag sen var det 100 dagar kvar och en ocean av tid. Nu är vi snart framme på rätt dag. Jag är nöjd med min träning och mina resultat. Även om jag inte nådde led 1. Jag ställde ju även in siktet på 20 timmars träning i månaden den sista tiden men det hamnade närmare 15 timmar. Till nästa år ska jag sikta på 200h+ och givetvis vara en trygg led 1 åkare.

Sen de två täta tävlingarna har jag varit sliten. Speciellt underarmarna fick sej en rejäl omgång och blev lite känsliga efteråt. Jag har mest vilat och härjat lite med barnen som träning. Fick mej ett ordentligt styrkepass i lördags då den lugna familjeskidturen förvandlades till träning när Fröjdis ledsna på skidor efter cirka 5 minuter. En på ryggen och en i pulkasläp kändes.



I övrigt stakade jag en timme i tisdags för att väcka kroppen lite. Blev trött som sjutton dagen efter så nu blir det vila fram till Vasan. 

Jag kommer staka loppet och hoppas kunna komma ner till start i någorlunda tid för en skaplig placering i led 2. Det ska bli riktigt roligt men kylan stör mej en del. Jag har problem med tår och fingrar vid normal vintertemp så jag hoppas verkligen det blir snällare till helgen.

Annars håller jag på och skolar in den här liraren på förskolan just nu.


Det går lätt och han blir mest arg när vi måste åka hem. Det är bara jag som går runt och nojjar över alla baselusker. Varovaranann unge snorar och det går även magsjuka. 

På lördag morgon åker jag upp mot Sälen tillsammans med farsan och brorsan. Det blir kanon! Ses där

torsdag 22 februari 2018

Bessemerloppet och Storvretaklassikern

Bessemerloppet i söndags. Taggad att nå led 1.

I början av denna säsong var det ovisst värre hur det var ställt med skidåkningen. Efter Roslagsloppet kändes det tryggare. Efter Marcialonga kändes det till och med bra. Nu var det alltså dags för tredje loppet och jag kände att en satsning mot led 1 var rimlig. Jag och brorsan plockade upp Tufvesson som hade samma mål som jag. Vi snackade om att växeldra om vi fann varandra efter starttumultet som brukar uppstå. Men det skulle tyvärr visa sej svårt idag.

Mötte upp Rexgänget innan start och la ut skidor i okej position i startled 1. Jag stog tillsammans med Tufvesson, Björk och Geijerstam. Såg en del bekanta ansikten runt om. Starten gick hyggligt, något långsamma åkare framför och trångt. Tufvesson gjorde en fin utförskurva då han tog ytterspår och försvann 20-30 meter. Jag åkte om Björk som inte orkade ta rygg och där nånstans stannar Tufvesson tvärt då trugan lossnat från staven. Trist. Han hittade i alla fall på den och kunde fullfölja loppet men alla ryggar var ju långt borta.

Jag stakade på i hög fart. Ville hitta en klunga som gick fort. Till min förvåning kom jag tillslut ikapp Fredrik Karlsson, XC Sthlm som är klart vassare åkare än mej. Slog mej med 7 minuter på Roslagsloppet. Jag frågade om han va ute och söndagsåkte men han såg bara förvånad ut så jag antog att jag låg hyggligt till. Jag fortsatte pumpa på och var aktiv i klungan som anslutit (Fredriks gäng). Jag ville ha fart på loppet. Men de andra verkade inte så sugna på att hålla fart där framme. Nån km till så var vi ifatt Björn Haring, också XCsthlm. Vi surrade lite. Han skulle ifatt Annika Löfström men hade de sämsta glidet jag sett på länge. Jag kunde inte låta bli att tala om det uppenbara för honom. Men han hade en skön inställning och kunde garva åt det. Visade sej sen vara lånade skidor. Han åkte med i klungan men klev sen av loppet. 

Farten var god. Efter 18km var jag bara 2 min efter täten. Vi fortsatte i den klungan och efter några km ut på andra varvet, 2x26km , började Magnus Graas storstaka på de långa rakorna ute i skogen. Jag fick ligga i för att inte släppa. Efter ett tag tittade jag upp och ser att killen framför mej släppt en lucka till övriga klungan. Jobbade mej ifatt och anslöt men det kostade. Med 17-18 km kvar fick jag släppa och åka själv sista biten. Den klungan splittrades en del men jag tappar tex 3 minuter till Fredrik XCsthlm och är 20 min efter täten i mål. Det är för mycket. Missar led 1 med 1min och 18sek. Tunga papper!







Facit så långt.
Roslagsloppet - 4 min ifrån ettan
Marcialonga - 2 min ifrån ettan 
Bessemer - 1 min ifrån ettan

Jag stack därför iväg till Storvreta i tisdagskväll för att köra Skimateria Storvretaklassikern. 42 km elljuslopp på varvbana. Ett sista försök innan Vasaloppet!

Kroppen var lite sliten från Bessemer såklart men bara träningsvärk. I startlistan såg jag Magnus Graas. Mycket bra. Revansch!
Det var kallt, -9 och jag frös en del om tår och fingrar men revanschen satt fint. De tio varven tickade på utan att jag hann bli less. Banan var teknisk och rolig. Gulaschsoppan efteråt var bäst. Ett bra arr. av Björn Winell mfl.



Nu är jag ganska trött i kroppen. Ska vila från träning några dagar och sen träna nåt pass innan Vasan. Kommer bli ett fantastiskt Vasalopp i år. Ser fram emot det.

måndag 19 februari 2018

Hassela, Roslagsloppet och Marcialonga

Har inte bloggat sen den 3/1. Jag har ju bloggen som min tränings- och framförallt tävlingsdagbok. Jag tycker det är kul att gå in och söka upp ett lopp och återuppleva det samt titta tillbaka hur jag tränade. Annars är det så lätt att glömma bort. Jag ska i alla fall skriva ner lite kort om det som hänt sen senaste uppdateringen.

Börjar med en kort tur till Hassela där jag hann få till två fina träningspass. Roslagsloppet låg ju nära och eftersom jag inte åkt skidor sen Vasaloppet -16 så var ju tävlingsform osäker. Därför ville jag åtminstone få till ett tävlingslikt pass. Jag åkte i alla fall upp tidigt en morgon för att barnen skulle kunna sova vidare i bilen de tre timmar de tar att åka upp. Brorsan följde med också så lite assistans fanns om det skulle bli tårar där bak. Resan gick smärtfritt och vi kom upp till stugan (som mor och far hyrt) på fm. Vi stannade en natt och passen jag åkte blev ett på 1.45h och en träningstävling runt ett 8km spår. 30km åkte jag innan jag gav upp. 1.52h trött som fasen på slutet. Kallt var det också. Insåg att det saknas en hel del stakningpass och att seedningsloppen är minst en mil till. Kändes lite svagt där och då. Jäkligt nöjd med träningen hur som helst. 


Jag och brorsan efter testlopp.


Det här är också träning.

Helgen efter var det så dags för Roslagsloppet som gick i Gimo på en fyra kilometerslinga. 10 varv och mötande trafik. Allt gick riktigt smidigt och det var ett riktigt bra arr uppstyrt av David Holmström. Nån kanon från XC Sthlm vann. Jag åkte på 1.54 och var 4 minuter från led 1. Ett bra resultat. Förvånad över hur bra det var. Endast 2 minuter ifrån 2012:s DM Kung Kristian Tufvesson. Trodde jag skulle va mycket sämre. Men det som förvånade än mer var att båda Björkarna, Magnus och Fredrik var så långt efter mej. Vi snackar 20-30 minuter. De blev varvade...av mej. 

En dag efter kom Magnus ut med att han skulle träna varje dag fram till Vasaloppet. Det blir ett intressant Vasalopp. 

Jag hann få till ett par träningspass innan det var dags för Italien och Marcialonga. Jag har aldrig åkt loppet förut och såg verkligen fram emot det. Jag hade dessvärre blivit placerad i startgrupp 4. Det kändes väl långt bak. Startproceduren går till så att de skickar iväg grupper om åkare med några minuters mellanrum för att det ska flyta på. Det flöt sådär kan jag säga. Fredrik Björk stack iväg cirka 4 minuter före mej och jag var såklart på jakt från första stavtag. Tyvärr var det trångt och svårt att åka om folk. Jag insåg snabbt att jag blivit ordentligt felplacerad i starten och så fort det blev lucka var det maxinsats för att smita förbi åkare. Ramlade även i en massvurpa och i uppförsbackarna var det nästintill stillastående. 





Men det blev glesare och glesare och lättare att åka om och förbi. Där nånstans stog också Holmström och brölade mitt namn efter spåret. Sånt är alltid uppskattat och kul. Vid 10km passerade jag Björk och hade där fått upp en bra rytm och fart. Resten av loppet var bara att staka så mycket det gick. Hade aldrig någon rygg utan åkte om åkare hela vägen fram till mål. Cascata. Sista backen på ett par km gick riktigt bra även den. Jag blev tillslut 292:a i loppet och uppför sista backen var jag totalt 264:a. Väldigt nöjd med loppet. Tyvärr så missade jag led 1 med 2 minuter. Med en bättre startplats hade jag klarat det. Otroligt vacker och rolig bana som går genom byarna. Hoppas kunna åka igen.


Erik Ohlström (numera vallakung) och Fredrik Karlsson XC Sthlm testar skidor. 

onsdag 3 januari 2018

Det närmar sej,

tiden går fort. Men det finns fortfarande massa tid att förändra formen inför Vasaloppet. December blev inte så bra träningsmässigt som jag tänkt. Jag fick ihop 15 timmar träning. Det är fortfarande min näst bästa månad 2017. Men målet är ju att gnida till med 20 timmar+ fram till VL. Under hela 2017 tränade jag 140 timmar. Det är väl inte så värst mycket i längdskidåkningssammanhang men jag är ganska nöjd. Det kunde varit mindre. Det vore dock kul att få ihop 200 timmar 2018. Se hur stor skillnad det kunde göra.

Senaste veckorna har det varit lite körigt att träna. Vi var på inte mindre en fem olika julfiranden och det tröttade ut familjen en del. Har också haft en släng av mildare förkylning som gått runt. Men nu brinner hoppets ljus. Tanken och planen är att ta med mej barnen till Hassela på fredag där kusiner samt morofar har stuga några dagar. Vi stannar en natt men bara att få se snö kommer ge nytändning känner jag. Är väldigt less på vädret här i Uppsala just nu. Har tappat lusten för rullskidor och därför sökt mej till gymet när träningstillfälle givits. Jag skulle bli bättre av rullskidor men skiergpassen ger också fin träning och lockar mer. De senaste blev ett intervallpass där jag körde 2 x 5000m med 2 minuters vila mellan. En km kördes på motstånd 3 på varje intervall för att bryta rytm och teknik. Tiderna blev 19:45 och 19:43 

Jag skulle väldigt gärna vilja se hur kroppen klarar ett seedningslopp. Tror inte jag är redo för det (på en okej nivå) så det skulle vara bra att få ett snart så det finns tid till förbättring. En för hård öppning och väggen efter 90 minuter tror jag det skulle bli. Roslagsbroloppet den 13/1 kan väl knappast bli av om det inte börjar vräka ner snart. Hoppas!




fredag 22 december 2017

Få träningspass..

Mycket att stå i nu i juletider. Hinner inte få till så mycket träning och knappt blogga. Senaste två veckorna, efter bruksvallarna har det bara blivit fyra pass. Två i veckan är lite svagt och jag skulle gärna träna det dubbla. Men passen har varit bra. Tränar jag bara två pass i veckan är det bara att trycka på med det som finns och känslan är helt okej. Hur det står sej på ett seedningslopp är dock svårt att säga. Tror inte jag orkar hålla tryck i stakningen över en längre tid. Än.

Passen har varit varierande från 30 min (Skierg) till 2.42h (rullskidor). 

Igår kom jag iväg till gymet på ett snabbpass. Sent innan stängning kl 22. Hade inte tänkt att maxa 5000m men det blev ett årsbästa ändå. Ville såklart köra hårt på den lilla tid jag hade och 5k är det värsta jag kunde komma på. Bestämde mej för att köra på motstånd 10 också för styrkans skull. Öppnade långsammare än perstid men efter halva loppet kände jag ändå att jag blivit starkare och orkade dra på tian. Började då jaga efter nytt pers. Kändes ganska kontrollerat faktiskt. Behövde inte ligga på golvet i panik efteråt. Var tvungen att ställa mej på vågen när jag kom hem. Stakningen kändes så bra så misstänkte att jag hade gått upp 2kg men den visade 70kg blankt. Som den ska. Kul!





Det blir kämpigt att komma upp i mina önskvärda 20h/månaden i december dessvärre. Men det går ju framåt i alla fall. 

God jul och gott nytt år! Ses på DM tävlingarna i januari. Hoppas jag. 

onsdag 13 december 2017

Bruksvallarna

Vi kom iväg i alla fall. Jäkligt skönt. Det var några spända dagar när jag kände efter vart förkylningen skulle ta vägen men den stannade uppe i huvudet. Var fortfarande lite täppt och tung på torsdagen när vi åkte upp men säker på att det skulle funka att träna.

Resan upp med två småbarn gick över förväntan. De var väldigt tålmodiga. Ca 8 timmar. Väl på plats med en timme kvar till gemensam middag med Rex hann vi installera oss i stugan som var rymlig och fin. Jag blev givetvis sugen på att åka ett pass på kvällen men efter uppackning och barnen somnat kom tröttheten. Det blev en långburk i vallarboden istället. Fint det med. Jag behövde verkligen göra i ordning ett par skidor inför helgens åkning. De hade stått sen Vasaloppet -16. 

Martin (bror), Pelle och Erik kom förbi och surrade lite. Mycket snack. Bland annat om Eriks nya vallaservice (eo:s skidservice), att Pelle hoppar av vasaloppet -18, och Martins vallningsfria skidor som han fick staka i nedförsbacke med. 

Fredagen var sen kanonfin. Några minusgrader och 2.52 timmars åkning. 37km. Kändes fantastiskt kul att åka skidor igen men insåg också att det finns en del att jobba med. Utförsåkning till exempel. Åkte och pratade med Kristian genom passet. Mot slutet kom vi ifatt en gående ledsen kille som hade brutit en stav. Jag vet inte hur många stavar den killen kört sönder. ”Jag skulle försöka hänga med Branteström i en tempoökning då rök staven” 
Ingen bra start för Fredrik Björk som likt mej kom upp sent och gjorde sitt första pass för helgen. 

På eftermiddagen åkte Liv skidor och jag drog pulkor och lekte i snön med barnen. Det var som ett andra pass faktiskt. Fröjdis åkte även hon skidor för första gången till ganska stor glädje. Ramlade massor men skrattade hela tiden och gjorde stora framsteg. Kul!



Lördagen hade jag tänkt åka lite fortare och längre men det hade kommit en decimeter nysnö och var opreppat till en början. Första 1.20 i alla fall. Men jag åkte tillsammans med Erik och Kristian så det var ingen fara. Maskinen Erik drog hela den perioden. Som gårdagen startade vi med att åka uppför till mittåkläppen. Tog dryga halvtimmen. Efter lugn åkning i 90 minuter ville jag ha lite högre tempo andra halvan av passet. Drog på lite men Erik å Kristian hängde inte med. Började gnälla om gubbtempo och att det va solklart att jag va H35:a denna säsong. Jag väntade i alla fall in då och då men på slutet var de för fikasugna och då åkte jag på i mitt tempo. Det var ju mitt andra och sista pass visade det sej. och deras sjätte pass och inte heller sista. Hur som helst en bra känsla i min åkning. Det blev till slut 3.02 timmar och 38km. På kvällen fick jag ont i magen och spydde sen på natten. Därmed slutåkt. 

Det var tungt att städa ur stugan och packa på söndagsförmiddagen. Mådde redan mycket bättre men kunde inte äta och hade en rejäl vätskebrist med huvudvärk. Vi hade i alla fall tur att liv var frisk på resan tillbaka. Hon kände sej risig och kräktes sen på kvällen när vi kommit hem. Kidsen pigga och krya! 

Således en jäkligt lyckad helg trots allt. Fick ihop 6 timmar skidåkning på två pass och haft det ruggigt mysigt med familjen. Lite kräksjuka får man räkna med.