Bilder från Stockholms brantaste.

Ser lite blek ut.

Stockholms brantaste 2015

Kul lopp måste jag börja med att säga. Tur att det är snabbt över för jäklar så jobbigt det är. Jag gjorde inga försök till att mjuka upp några ben som jag skrev i förra inlägget. Efter Blodomloppet hade jag en ordentlig träningsvärk men till Lördagen hade den släppt och när jag väl värmde upp inför racet kändes det fint. Jag var ruggigt taggad på att slå brorsan.

Vi som åkte var Erik O, jag och Brorsan. Vi bildade ett lag. Sen var min polare Marcus med också men han anmälde sig till klassen könsneutral. Hur som helst så fick vi alla mer eller mindre en chock när vi klev av på Sickla Kaj och spanande upp på Hammarbybacken. Den var riktigt brant. Vi hade en timme på oss till start så vi lämnade in väskor och började sen värma upp. Med över tusen anmälda var det fin stämning runt backen.

Jag värmde in i det sista och hade ingen stress att stå långt fram i starten. Spurtpris hade jag gett upp. Jag ville satsa på ett hyfsat lopp istället. Så nån minut innan start klämde jag in mej på vänsterkanten med ganska många framför mej. Starten började med första uppförsbacken direkt. Jag såg Erik och Martin stå lite längre fram i mitten. Jag såg när de drog iväg uppför backen och jag var en bit efter redan då. Det var nästan så att jag var tvungen att gå direkt. Sjukt jobbigt. Efter ungefär halva nedförsbacken som följde kom jag ikapp brorsan. Jag är bra utför och han är lite sämre utför. Tro det eller ej men i andra uppförsbacken, som är extremt brant går jag om Erik. Jag jobbar sen på så gott det går för att hålla dom bakom mej sista uppförsköraren in i mål och det gick riktigt bra. I mål som 28:a på tiden 18:32. Efter målgång var det som ett slagfält. Har aldrig sett så trötta människor.

Nu är det 1-1 mellan mej och brorsan (grönt linne på bilden). Får se när nästa fight äger rum. 

Blodomloppet 2015

Efter att ha varit skadeskjuten 3 dagar efter Ottarsloppet gav jag mej i måndags ut och skulle känna på lite backintervaller. Jag ska ju kuta Stockholms brantaste på lördag. Så jag och Fröjdis stack ut. När hon somnat ställde jag barnvagnen framför den värsta kulle jag har här hemma och tryckte på upp och ner ett par vändor. Väldigt smärtsamt för både muskler och pump. Bra och intensivt. Sen joggade jag bort till en fotbollsplan och körde 4 x 50m max. Är eventuellt sugen att gå för fullt till första spurtpriset lördag. Tror bara det är efter 100m. Jag tänkte efter passet att jag hinner bli av med kommande träningsvärk till lördag. Men som rubriken lyder kom det annat emellan.

Jobbade nattpass sen på kvällen och då hörde LS av sig och undrade om jag hade lust att löpa Blodomloppet imorgon? Självklart ville jag det. Bara att tävla sig i form helt enkelt. Natten var ganska lugn men jag kände mej sliten och benen var väldigt stabbiga tisdag dag. Hann inte vila något innan. Förstod att jag måste göra en riktigt bra uppvärmning. Åkte dit i god tid och träffade LS och fick lappen. Träffade sen Multisportsjocke och körde uppvärmning med honom. Höftböjarna var väldigt stela och framsida lår var de som var värst efter backpasset. Hade tänkt 42 minuter som mål innan uppvärmning men nu sänkte jag målet till under 45 minuter. Lyckades perfekt med värmningen i alla fall och starten gick. Med totalt 14000 löpare fanns det ryggar så det räckte. Jag gick ut i 4 fart och det kändes väldigt ansträngande men ändå rimligt. Kroppen va helt okej när jag kom igång. Benen tunga men de gick att driva på dom. Efter ett tag började jag fantisera om sub 40 ändå men sen kom en uppförskörare upp för åsen och väl där uppe var det lerigt värre. Jag hade inte nåt bra mönster under mina Asics för den gyttjan. Letade torra delar i kanten men tappade massa tid. Sen var banan omgjord och på slutet skulle man upp till Sten Sture monumentet precis innan Studenternas. Tungt parti för mej. Tappade mycket. På toppen stod en bekant träningsgalning. Emil Olson Runnman och hejade. 

Väl i mål på 41:20 hade jag trots en ökning sista 200m ingen särskild puls att prata om. 10 slag under vad jag brukar ha på 10km. Förra året sprang jag ju iof mer än 2 minuter snabbare på Kung Björns loppet som jag jämför med. Vet inte vad det kan betyda men hade svårt att pusha och ta ut mej ordentligt idag. I alla fall jättenöjd med tiden och loppet trots att perset ligger oceaner bort. Under 39 på Kung Björn gäller i år.

Nu gäller det bara att fräscha upp benen till lördag. Vet ej hur man gör sånt. Ska bli kul att testa ett backlopp. Vi blir tre som åker från Rex (Erik O och brorsan) så då får vi ihop ett lag också. Ska bli kul att se var vi kan klämma in oss i resultatlistan. Om jag kör för spurtpriset eller inte bestämmer jag på lördag. I så fall är ju resten av loppet mer eller mindre kört att prestera på. 

Ottarsloppet 2015

Vilket grymt bra arrangemang Ottarsloppet har blivit. Det är precis allt jag vill att en tävling ska innehålla. Skidsprint, löpning och MTB, massa olika klasser, fina prisbord, och roliga banor. Det finns mer att skriva om men jag stoppar där. Tänkte berätta om mitt lopp istället.

I Maj hann jag träna 3 pass innan Ottarsloppet. Samtliga var entimmes långa med barnvagn. Jag löper på i 5.30 fart cirka och gör några tempohöjningar om jag kommer till fin asfalt så inte Fröjdis vaknar. De är så de brukar se ut. Det har känts okej men jag var orolig för hur det skulle gå efter just en timmes löpning på Ottarsloppets 21 kilometare. Målet var att hålla mej under 5 min/km i snitt och såklart gärna bättre. Jag hade lovat mej själv att släppa alla ryggar och inse att jag måste göra mitt eget jogginglopp om jag ska ta mej runt. Det gick i alla fall strålande och jag fick en sluttid på 1:41:51 snitt 4.39 min/km. Banan är 21.8km

Jag kom upp till Ottarsborg i god tid och hann se Erik Ohlström gå in på bästa tid i skidsprinten. Bob Impola och några andra höjdare stod redo att försöka slå honom. Jag kunde inte delta på grund av att jag skulle direkt hem efter loppet och fira min morfar som fyllde 90 år. Det är en annan historia men det blev en ruggigt bra fest.
Efter lite surr med bekanta så gick jag, brorsan och Patrik T ner och bytte om. De stack ut och joggade, jag struntade i att värma upp. Jag hejade på knattegänget som löpte sen var det bara 9 min kvar till start. Jag öppnade lugnt och folk försvann som skott. Jäklar vad fort de löper tänkte jag. Kollade på klockan och vid 1 km hade jag 4:02 På tok för hård öppning. Jag lugnade ner tempot direkt och såg Erik, Magnus, Patrik och Martin försvinna in i skogen långt bort. Jag hittade en lunk som jag trodde skulle kunna fungera hela vägen. Hade en rygg som försvann då 14km och 21km skiljdes åt. Kom snart ikapp en annan kille men gick om efter ett tag. Jag förstod att det gick ganska sakta när jag efter cirka 18-19km kom ut på Bolmyragärdet och inte såg en enda rygg långt bort på den snirklande grusvägen. Stångade på och tackade för att det inte var motvind. Det var ganska skönt att gå i mål såklart men jag hade ju hellre varit med och fightats med de andra Rex killarna. Nu blev jag hela 9, 8, 7 och 4 minuter efter MB, PT, EO och Brorsan. Men det blir revanch på Lidingö. Först Stockholms brantaste den 23 maj.

Resultat Ottarsloppet 2015

Avmäld och anmäld.

Sedan vasaloppet har min träning bestått av löpning, skierg och styrka och jag hamnar på cirka 3-5 timmar i veckan. Jag har märkt att det är det optimala för mig om jag ska orka med allt annat och ändå få ut något av träningen. Så jag håller mej på den mängden. Målet är att träna 20 timmar i månaden fram till Vasaloppet 2016. Jag har hittils hamnat något under 5h/v men tror det ökar i takt med sommarvädret.

Jag ska inte längre delta i Ottarsloppets multiklass på grund av andra viktigare saker som händer samma dag men jag ska fortfarande löpa 21km. Jag hade lite svårt med motivationen nu en period som började med att jag va hängig och allmänt trött och därefter svårt att komma igång. Fick inte ihop en timmes träning på 7-8 dagar. Därför gick jag in och anmälde mej till Lidingöloppet 30km och även Stockholms brantaste för att få lite motivation. Stockholms brantaste går 23 maj och redan 14 maj går Ottarsloppet så maj månad kommer handla om löpning för min del.

Det är intressant att jag tänker att en halvmara i skogen är väl inte så jobbig, det klarar jag. Men jag har inte löpt så mycket mer än några 8-12 km pass med barnvagn sedan Vasaloppet och de har gått i 6 min/km tempo. Så i tisdags stack jag ut med tanken att löpa 21km på skogstig och grusväg. Måste se hur illa det var. Och det var jobbigt. Från början höll jag långsamt tempo, cirka 5.30 min/km och sen drev jag upp det och höll i alla fall under 5min fart sista 8 km. Men. Jag gav upp efter 20km. Benen pallade inte. Ungefär som på Lidingöloppet. Ljumskar, vader och lår ville inte mer och smärtade ganska bra. Blev ett snitt på 5.10 per km. Jag måste verkligen nöta mil till September och LL.

Så. Formen är sådär. Men några okej löppass innan den 14/5 ska jag hinna med för runt 21:an med ett snitt av under 5 min/km fart vill jag absolut klara.