Ottarsloppet 2015

Vilket grymt bra arrangemang Ottarsloppet har blivit. Det är precis allt jag vill att en tävling ska innehålla. Skidsprint, löpning och MTB, massa olika klasser, fina prisbord, och roliga banor. Det finns mer att skriva om men jag stoppar där. Tänkte berätta om mitt lopp istället.

I Maj hann jag träna 3 pass innan Ottarsloppet. Samtliga var entimmes långa med barnvagn. Jag löper på i 5.30 fart cirka och gör några tempohöjningar om jag kommer till fin asfalt så inte Fröjdis vaknar. De är så de brukar se ut. Det har känts okej men jag var orolig för hur det skulle gå efter just en timmes löpning på Ottarsloppets 21 kilometare. Målet var att hålla mej under 5 min/km i snitt och såklart gärna bättre. Jag hade lovat mej själv att släppa alla ryggar och inse att jag måste göra mitt eget jogginglopp om jag ska ta mej runt. Det gick i alla fall strålande och jag fick en sluttid på 1:41:51 snitt 4.39 min/km. Banan är 21.8km

Jag kom upp till Ottarsborg i god tid och hann se Erik Ohlström gå in på bästa tid i skidsprinten. Bob Impola och några andra höjdare stod redo att försöka slå honom. Jag kunde inte delta på grund av att jag skulle direkt hem efter loppet och fira min morfar som fyllde 90 år. Det är en annan historia men det blev en ruggigt bra fest.
Efter lite surr med bekanta så gick jag, brorsan och Patrik T ner och bytte om. De stack ut och joggade, jag struntade i att värma upp. Jag hejade på knattegänget som löpte sen var det bara 9 min kvar till start. Jag öppnade lugnt och folk försvann som skott. Jäklar vad fort de löper tänkte jag. Kollade på klockan och vid 1 km hade jag 4:02 På tok för hård öppning. Jag lugnade ner tempot direkt och såg Erik, Magnus, Patrik och Martin försvinna in i skogen långt bort. Jag hittade en lunk som jag trodde skulle kunna fungera hela vägen. Hade en rygg som försvann då 14km och 21km skiljdes åt. Kom snart ikapp en annan kille men gick om efter ett tag. Jag förstod att det gick ganska sakta när jag efter cirka 18-19km kom ut på Bolmyragärdet och inte såg en enda rygg långt bort på den snirklande grusvägen. Stångade på och tackade för att det inte var motvind. Det var ganska skönt att gå i mål såklart men jag hade ju hellre varit med och fightats med de andra Rex killarna. Nu blev jag hela 9, 8, 7 och 4 minuter efter MB, PT, EO och Brorsan. Men det blir revanch på Lidingö. Först Stockholms brantaste den 23 maj.

Resultat Ottarsloppet 2015