När jag skriver "blev av" menar jag först och främst att detta var ett mellanår för mej med inplanerad Thailandsresa i januari. Gjorde likadant 2017 och då skippade jag vasaloppet helt. I år ville jag dock köra. Men också att klara sej fram till den 3 mars frisk var en vinst. Februari var en riktig katastrofmånad hemma och vi har aldrig varit så sjuka nån gång. Tycker synd om de som fick ställa in årets vasa på grund av sjukdom även om det var perfekt år för att ställa in rent väder och föremässigt.
Sista veckan är alltid intressant att skriva ner tycker jag. Vad gjorde man för träning? Vad åt man?
Jag körde ett hårt pass på söndagen en vecka innan vasan. Det blev 2.30h stakning i varierad fart med skön känsla. 43km. På tisdagen joggade jag 5km. Torsdag lätt stakning med tre intervaller a 2 min. Totalt 1.20h. På lördagen joggade jag 5 km i Sälen. Jag åt inget speciellt i matväg men drack vitargos kolhydratsdryck fredag och lördag. Det var ett helt okej upplägg för mej.
Som vanligt åkte jag upp på lördagen innan loppet. I bil med farsan, brorsan och Marco. En barndomskamrat som börjat åka skidor. Som vanligt roligt surr om det mesta. Brorsan brukar träna extremt lite skidor och i år inget undantag. Ett KM hade han kört och var faktiskt nervös på riktigt tror jag. Marco tränat desto mer men endast ett seedningslopp och stod i led 9. Jag mer än osäker på formen och sa att det kan lika gärna bli topp 500 som 1200 plats men troligtvis något därimellan.
Inför vasan och under året har det väl varit Fredrik Björck som stuckit ut lite denna säsong. Efter några säkra år i led1 med topp 500 placeringar fick han lika många säkra år i led2 med topp 1000 platser och blev ordentligt frånåkt av undertecknad ifjol. Men i år märktes att något hade hänt. Han var tillbaka och starkare än förr. Märktes redan i sensomras på intervallpassen i Björklinge. Nu hade han varit sekunder ifrån led 1 på seedningsloppen och skulle jaga längst fram från led 2.
Det fanns en nykomling i cykelproffset Martin Söderström också. Stod i led 2 även han och hade nyligen börjat träna skidor om en hårt.
Sen var det led 1:or som Thomas Gustafsson, Bergeå, Mange Björk och Thomas Skogh. TG vet man aldrig något om men stabilare Vasaloppsåkare får man leta efter. Vet inte hur många gånger han varit topp 500. TS har också ett gediget facit med över 20 lopp och en snittpalcering på 7-800 om jag inte minns fel (rätta den som vill o kan). Bergeå träffade jag på Marcialonga och jag slog honom där med nån minut. Hade haft en del sjukdom men hoppades på form inför loppet. Och sen Mange som ifjol kom som gubben i lådan och blev 287:a. Vem litade på honom nu när han sa att formen va sådär?
Vi kör alltid tips kvällen innan Vasaloppet. Topp tio från Rex gäller. Och det är alltid lika svårt och den som vinner brukar ha 2-4 rätt. I år vann Pär Ohlström på två rätt.
Söndag då!
Som vanligt upp och äta frukost vid 4 tiden och sen var det inpackning och avfärd ner mot start. Snö som utlovat och massor av folk i kö till leden kl 05. Erik och Robert var nere tidigt efter 3 och köade åt led 2:orna i Rex och de sa att redan då stod det ett 20-30 tal i kö i led 1 och 2. Det är väl sjukt ändå. Man får hoppas att det är folk som köar åt åkare i alla fall. Annars tar det för mycket energi att stå där tycker jag. Jag la mina skidor i mitten och hamnade långt bak i led 1 men inte längst bak. En position jag var nöjd med inför start.
Sen sedvanligt upp till stadiumtältet och surra loss en timme med rexkillarna innan alla nervösa började skruva på sej och röra sej ut från tältet en efter en. Tillslut var det bara jag och Björkarna kvar.
Starten gick. I år var jag läskigt medveten om allt kändes det som. Jag tyckte jag fick ligga på hårt men inte alls på rött fram till backen. Såg bergeå och skogh och fick en bättre position in i backen än dom. Hackade på i fin fart upp. Där kändes det. Helvete vad jag gick på rött. Tankar som "fan jag måste ut i kanten så jag kan ställa mej och vila" dök upp i skallen. Men trängdes givetvis bort lika snabbt av "ett stavtag i taget" "snart uppe" Väl uppe kände jag att det var topp 500 backe jag gjort. Bergeå var jämsides upp men försvann snabbare än jag hade tänkt åka på myrarna. Jag rättade in mej i ett led och började återhämtningen. Som jag hade sett det var jag tvåa av rexarna upp och jag skulle hålla utkik efter de andra.
Kilometersskyltarna rullade dock förbi utan grönvita passager. 80, 70, 60. Ingen kom upp bakom. Jag började fundera om jag missat folk i backen på grund av tröttheten men nån gång vid 45km kom så Thomas Gustafsson med sina majestetiska älgdiagonalkliv. Det var inte lätt att åka om i detta vasalopp men jag studerade TG och i varje liten uppförskulle plockade han fint. Precis som jag trott och jag hade också tippat TG etta i år på grund av föret.
Jag orkade inte följa. Tvärtom, jag började bli riktigt trött och tankarna gick "hit kommer du på din träning men inte längre" osv. Försökte jobba med det mentala och tryckte i mej energi mest hela tiden. Kände att jag tappade placeringar men orkade inte bry mej. Höll i alla fall hygglig fart. Kämpade på. Kom till Björnarvet, Rex kontroll, fick höra att jag var trea av rexarna ändå. Det hade jag aldrig trott. Hade trott på en femte plats, som jag tippat mej själv. Funderade bort några minuter över vad som hänt med Fredrik B? Förstört utrustning? Brutit? Som vanligt hade jag tungt den här biten av banan. Det var det jävligaste året jag åkt dessutom så ni förstår ju själva hur jag mådde. Ungefär då hör jag en glad röst bakom mej..
Med en sisådär 26-27km kvar till Mora. "Hej Mandus! Vi är här nu!"
Var för trött och seg för att bli riktigt chockad. Hejade på grabbarna och sa att jag va less och tyckte det sög med skidor. Sen vaknade jag ur koman och skrek åt Fredrik... "vafan Söderström är före dej!?" Rösten tillhörde alltså nyskidaren Söderström.
Det var han som ångade förbi med FB i släp. Jag kunde inte följa nu heller givetvis. Inte alls. Brydde mej inte ens. Hörde av publik att vi låg nånstans kring 500 men jag sket faktiskt i det vid den här delen av loppet. Va slut och slet för att hålla ihop.
Längtade så till Eldris. Det var för långt kvar för att längta till Mora och innerst inne hade jag inte gett upp topp 500. Ville bara komma till Eldris för att våga tömma det sista.
Väl där, i kontrollen, med 9 km kvar säger speakern att det passerat 500 åkare. Jag visste inte när 500 passeringen var men bestämde mej för att tömma det sista och försöka plocka placeringar till Mora. Det gick väldigt bra. Jag räknade varje gubbe (inga damer), när Erik Ohlström stog med 3 km kvar till mål hade jag passerat 20 gubbar. Han gav mej cola och skrek samtidigt "kör nu Mandus, du va 496:a i Eldris!"
Det var extremt skönt att höra. Jag plockade inte in någon mer åkare och gled i mål som 476:a. Så sjukt nöjd.
Grattade Söderström i mål. Gick sen till bussarna med FB och njöt av öl och chips i omklädningsrummet. Tog det lugnt för att sen gå ut längs spåret och heja in Marco i mål. Missade bror men han gled in på 8h+ Marco kom sen från led 9 på 9h och plockade cirka 3-4000 löpare. Starkt. Blir kul nästa år.
Nu då?
16 mars.? Idag gick "En riktig femmil" och "Birken" Jag va hemma, bf.
Men taggad på 300h i år. Och intresserad och nyfiken va en sådan mängd kan ge i resultat. Tänker börja med löpningen snart. Kanske persa Lidingöloppet. Ska uppdatera en gång i månaden här.
Njut
