Sen Vasaloppet har det verkligen inte varit prio med träning och när tid funnits har någon annan ingrediens saknats. Oftast ork. Ibland sömn. Någon gång motivation. Renovering av gammal lägenhet har haft hög prio. Snart börjar renovering av ny lägenhet. Allt ska helst vara klart innan mitt andra barn tittar ut i sommar. Kul! Under denna tid har jag i alla fall förstått varför inte David Holmström behöver styrketräna. Det räckte med målning av tak och väggar i ett rum för att förstå. Den träningsvärken i axlar och nacke var värre än efter ett Vasalopp. Min träning kommer därför bli högst spontan och oregelbunden detta år. Värre en vanligt. Men desto roligare och förhoppningsvis hårdare då jag väl kör.
Jag blir ganska slö när jag inte har något mål uppsatt med min träning och det resulterar snabbt i viktuppgång och dekadens. Men när jag ser att jag lagt på mej en sisådär 5-6 kg brukar jag ta tag i det. Därför tog jag tillfället i akt att få till ett fint långpass i Vendelskogen i torsdags. Förra sommaren tränade jag bra löpning inför målet "sub 2.15" på Lidingö. Det gick ju vägen och det var med den känslan från September jag startade min 22 kilometare.
År 2014 var jag faktiskt riktigt bra tränad inför Ottarsloppet. Jag körde då multiklassen med gott resultat. Det är intressant att se hur mycket sämre man är när man är otränad. Jag hade i år riktigt tungt att ta mej runt. Och cykla efteråt fanns inte på kartan över huvud taget. Precis som det ska vara.
Loppet då. Som vanligt skönt och avslappnat vid start. Ingen hets. Jag stod och tittade på löpare och så sent som 1 minut innan start har folk ändå inte positionerat sej framme vid startlinjen utan står och småsnackar med en kamrat. Gött!
Jag öppnade i alla fall i behaglig fart. Förmodligen snabbare än resten av loppet men kontrollerat. Förutom att jag gillar att surra en del med medlöpare försöker jag springa energisnålt. Efter någon kilometer känner jag igen en ryggtavla. Holmström i sitt gula Oregon linne. Kul att prata med honom. Underbart med en eldsjäl i föreningslivet av yngre generation. Därför märkte jag knappt att den första milen var undanlöpt. Men sen kände jag igen en annan rygg och efter lite surr där blev jag ensam på stigarna. Nu började det bli ordentligt varmt och jag kände av ljumskar och lår.
På grund av att banan är så knixig med stenar och rötter så kan jag inte helt flyta bort i tankar utan måste fokusera en del var jag sätter ner fötterna. Var nära att ramla två gånger på grund av trötthet. Tror aldrig jag har sett fram emot målgång så mycket. Med 300 meter kvar ser jag brorsans ryggtavla bredvid syrrans. Han hade väggat rätt hårt och hon kutade 5:an så vi gick i mål tillsammans alla tre. Lite kul det oxå.
Idag, har jag ruggigt ont i benen. Det känns härligt. Nu ska jag försöka få till 2-3 backpass inför Stockholms brantaste den 28/5. Det är bara 3.3km och ett kul och annorlunda lopp. Kom dit! Vi tar en öl med utsikt efter loppet och fortsätter sen på stan. Fulländad dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar