Vasaloppet 2016

Mitt Vasalopp i år blev egentligen riktigt bra. Det var bara en sak som kunde blivit så mycket bättre och haft stor påverkan på loppet. Starten.

Jag stod långt bak i led två. Hade nio åkare framför mej i mitt led och när starten gick så kom de liksom aldrig igång framför mej, det gick sakta. Jag är van att gå nära fullt på startrakan men åkarna framför mej va inte rappa. De lämnade lucka.. på startrakan. Jag var instängd i en korridor av skidlöpare som välde fram på sidorna. I början av backen trycktes det ihop och blev stopp och det har jag inte upplevt på mina senaste fyra lopp. Jag stod nog längre bak i år än de åren och de var fler åkare i varje led men jag trodde ändå alla skulle trycka på för kung och fosterland fram till backen.

Väl uppe för backen, vid 87 km skylten var jag inte ens trött trots att jag fått hänga på stavarna en del på grund av de långsamma tempot. Det kändes som att jag var på en 2000:nde plats där och jakten började. Åkarna omkring mej var inte alls av den klass åkare jag önskat ha med mej vid backens slut. Istället för att hitta en rygg och försöka återhämta sej efter backen blev det att jag tryckte på hårt och sicksackade mellan spåren för att avancera. Väl i Smågan hade jag plockat duktigt och nu i efterhand ser jag att jag var 1714:de gubbe där så närmare 2000 var en ganska korrekt känsla efter startbacken.

Fortsatte susa förbi åkare i ett lopp där ett spår var klart snabbast och glattast. Det bildades långa köer av åkare och att avancera blev inte lika lätt. Fick gå ut i ett trögare spår och köra på med högre intensitet och sen gå in och vila lite inför nästa körning. Tog mer än 200 placeringar till Mångsbodarna men de runt mej såg fortfarande inte ut som "mina" åkare. Förstod att jag hade långt kvar till topp tusen.

Från Mångsbodarna till Risberg tar jag in ytterliggare 180 placeringar men här börjar jag känna att det sliter en del. Fram till Evertsberg håller jag jämt med åkarna i uppförsbackarna och det går inte lika lätt att köra ifrån och ikapp men jag kör fortfarande om folk och kan inte stanna i ryggar länge förrän jag blir stressad av att det går för långsamt.

Fram till Eldris med 9 km kvar tar jag hela tiden placeringar men där är det stopp. Kör om några och blir omkörd av några. Kan ligga i rygg. Har bra tryck i stakningen på elljusspårbackarna. Går i mål som 1135:a. En rejäl uppkörning men att missa tresiffrigt känns inte kul. 

Nöjd med kroppen, nöjd att jag orkar staka loppet och känner att det var rätt val, all utrustning håller och skidorna glider utmärkt. Ändå är det ju såklart en känsla av missnöje som ligger och skaver i mej.
På ett sånt här lopp hade jag kunnat göra ett bra resultat om jag fått åka med jämnstarka åkare. Det blir mycket klung och ledstakning där man kan spara mycket kraft med rätt ryggar. Nu blev det en jakt över hela loppet och jag hinner inte alls fram till tresiffrigt. På grund av usel start, på grund av att jag inte har seedat mej till led 1 eller fixade så jag kunde stå först i led 2. Gör om gör rätt 2017!

Under loppet svor jag att aldrig mer starta Vasaloppet sämre än led 1. Idag kan jag nog starta i led 2 igen men då längst fram. Som de ser ut nu startar jag i led 3 nästa år. Det kommer dock inte hända.

Efter målgång mötte jag i vanlig ordning upp Fredrik Björk i omklädningsrummet. I vanlig ordning fick jag stryk av honom. Men den här gången missade även han sitt mål att vara topp 500 vilket han hade svårt att acceptera. Tiden var som övriga år och loppet kändes bra för honom. Ölen smakade i alla fall som vanligt jäkligt bra.

Den som imponerar mest på mej av Rexarna är Magnus Björk som slår till och blir 437:a från led 2. De, ett år då konkurrensen är hårdare än vanligt. Magnus plockar över 500 placeringar från Smågan. I övrigt är jag alltid imponerad av min bror som åker in på 6.27 med totalt 5 mil skidor i kroppen sen förra VL och inte ett rullskidpass eller skiergdrag tränat. Men har man åkt 18 Vasalopp i rad så är man kanske färdigtränad? Han har dock aldrig lyckats ta medaljen men lovar efter varje VL att börja träna och ta den nästa år.

Okej gott folk. Nu blir det förmodligen ett långt uppehåll här på bloggen men den ska nog få leva kvar ett tag till. Topp 500 är ett mål jag inte släpper även om jag var ljusår ifrån i år. Träna på. Snart är det första söndagen i mars igen.