Roslagsloppet 2016

Så blev det dags för tävlingspremiär. Och inte vilken tävling som helst. DM lång. 50km. Jag ska erkänna att jag hade lite ångest inför detta. Det har inte blivit mycket skidåkning innan och jag vet att jag inte kan öppna lugnt. Det är ju i början energin finns, man är laddad, skaffa position stakar utav helvete etc. Men i år ställde jag mej faktiskt ganska långt bak i starten. 6 varv på en 8 km bana skulle avverkas och jag intalade mej själv att åka lugnt första varvet och hitta takt och teknik. Starten går och jag inser efter 50 meter att jag bytt spår två gånger och är i full färd att jaga ikapp Magnus Björk. Samtidigt som jag vet att det är helt fel för mej kan jag inte låta bli att trycka på och efter cirka 500 meter är jag uppe i rygg på två gubbar där Mange drar. Återhämtning påbörjas.

Jag och farsan åkte i god tid ut till Roslagens GK. Temperaturen blev finare o finare ju närmare vi kom. Jag hade fått två par skidor vallade av Pär och Häggen som jag skulle testa. Hade även limmat på stora Rex trugor på ett par stavar som är 5cm längre än de jag normalt kör med. Dagen skulle ju bjuda på stakning med dåligt stavfäste. Jag gjorde lite glidtester samt uppvärmning och var nöjd med dasslocken till trugor då jag inser att en av dom har vridit sej. Limmet har inte fäst och jag kan dra av trugorna. God tid blev till stress och jag valde att inte limma stavarna på nytt utan att köra med de vanliga med halvstor truga. I övrigt fungerade allt med utrustning och drickalangning klockrent under de tre timmar jag stog och pickade.

Varv 1. Magnus hade nog också öppnat hårt för farten sänktes ordentligt. Det var väldigt skönt för min del men något otålig var jag ändå. Någon åkare gick om och förbi men jag höll position och återhämtade mej efter starten. Efter några kilometer kom Kristina Roberto och åkte om oss med en jäkla frekvens. Jag var sugen att ta rygg men insåg att de gick för fort för att orka hela vägen. I en liten uppförsbacke går jag åt sidan för att kunna staka utan avbrott och då går jag förbi Mange och det blir en lucka.

Varv 2. Detta varv åker jag själv och jag känner att det sliter och är tråkigt. I vändningarna såg jag och mötte andra åkare så jag höll koll på vissa för att få en indikation om jag slappade till mej. Men detta varvet var jag riktigt trött och funderade på hur fasen jag skulle orka fyra till.

Varv 3. Här kom ett gäng ifatt. Starke H55:an Foxegård och en sumpangubbe vid namn Linus och jag åkte sen ihop fram till varv 5. Nu kändes det lättare med farthållare men Magnus tog in bakom. 

Varv 4. Vi tuggade på i vår trio. Vissa partier hängde jag löst och andra kunde jag åka med mindre energi. Men jag var sliten och gjorde mindre o mindre dragjobb. Här gjorde Magnus ett starkt varv och jag trodde han skulle få kontakt ut på varv 5. 

Varv 5. Direkt lägger Foxegård i en högre växel och bara försvinner från oss. Linus trycker på för att inte släppa och jag går nästan max för att inte släppa hans rygg. Han drar nästan hela varvet. Det är på gränsen att jag kan följa men jag piggnar till igen. Jag tar över i slutet av varvet och Magnus syns inte längre till. Fick höra sen att han gick in i väggen efter de starka 4:e varvet. Istället ser jag Gustafsson närma sej i vändningarna. Jag har på det här varvet börjat känna av kramp i höger framsida lår. Jag har svårt med balansen i svängar och i spårbyten. Lägger tyngden på vänster ben framförallt i uppförsknixarna och det funkar okej.

Varv 6. Sumpanlinus är sliten. Jag försöker få med honom men han är trött. Jag trycker på så gott det går ensam på sista varvet och ser att det är lugnt med Gustafsson i vändningarna. Nu har det börjat kramphugga i magen också men snart målgång. Fasen va gött att bli Rex bästa tänker jag. Går i mål på 2.59.30 efter ett redigt stakpass!

Jag får sen reda på att jag vunnit DM guld. Riktigt skoj såklart även om jag hellre skulle se Upplands bästa skidåkare på pallen i H21. Nu var den bäste jag, på plats 10.

Resultat: