Jungfruturen från helvetet

Riktigt så illa som rubriken lyder var det inte men inget var lätt i alla fall. Idag fick det helt enkelt vara nog på mitt blekfeteri. När Fröjdis somnat gick jag upp på vinden och hämtade ner rullskidutrustning, bytte om, ställde Fröjdis vagn vid sidan om cykelbanan utanför vår kåk och körde sen fram och tillbaka. Mest stakning av hårdare slag sen lugnt tillbaka. Intervallerna tog ca 40sek. Körde i alla fall 10 st seriöst. Men fyfan så risig jag va/är.

Passet gick strålande. Fröjdis sov och brydde sej inte om ljudet av stavspetsar mot kall asfalt. Såpass allting fint. Passet varade dock bara 31 minuter och på den tiden skrapade jag ihop 6 km. Jag avbröt pga utmattning. Stakmusklerna finns ju inte riktigt där. Tekniken finns inte. Överkroppskonditionen är kass. För första gången i livet ville jag ha en brant lång uppförsbacke så jag kunde diagonala. Men men, det var ändå kul och jag är glad att vara igång. Snön får gärna vänta.

Inget kan bli sämre med min stakning så det kan inte bli mer kul att träna nu. Imorgon blir det plankan. Kände att bålstabiliteten inte fanns där den behövdes. Man kan ju fråga sej hur smart det är att börja med ett snabbt intervallpass stakning när det här va andra passet sen Vasaloppet (körde faktiskt ett rullskidpass med Fredrik Björk i somras). Men det är det mest effektiva för mej nu. Bara börja bygga. Något varje dag. 

Foto från altanen.