Vindfjellsloppet

Riktigt trevlig dag igår. Fantastiskt roligt att vara ute på tävling igen. Det går lite långt mellan gångerna bara. Detta var min första tävling i Norge och jäklar vilket intresse det är här. Väldigt många duktiga löpare. När kom jag 76:a på ett seedningslopp i Sverige? De delar upp alla åkare i fler klasser här också. Min klass är herrar födda 87-83 osv. Där kom jag 9:a av 49.

Vi åkte tidigt till mål igår. Blev upplockad redan 06.15. Väl vid mål hämtade vi upp nummerlappar och chip för att sen hoppa på buss till start. Allt väldigt bra arrangerat. Bussarna stod sen kvar så man kunde värma sej innan start för att sen åka tillbaka med all packning. Jag hade anmält mej till elitledet och alla startleden startade med 5 minuters mellanrum. Det krävdes bra resultat från fjolåret men jag tog en chansning. Väl där var det bara hämta ut nummerlappen till elitledet. Sweet! 1-0 till mej. Jag hade tänkt ställa mej sist och inte stressa med att lägga ut skidor i spåret etc. för att sen ta rygg på en lite bättre kille och bita mej fast. Men när jag kommer till start 7 minuter innan skottet skall avlossas upptäcker jag att även humle och dumle har mixtrat med elitbelägget. Jag snabbräknar till cirka 120 personer framför mej. Några med gedigna ölmagar. Fukk! 1-1.

De första två kilometrarna går åt till att lugna ner min förtvivlan över den låga farten och trängseln. De kommande 6 kilometerna går åt till att hetsjaga rätt ryggar som jag har en bit upp till. Passerar extremt många. Sen kommer jag ikapp en grupp om 3 åkare där jag försöker återhämta mej ett tag. Passerar 10 kilometers skylten och sticker sen iväg efter nästa rygg som jag har 50 meter fram. Så håller jag på till 26 kilometer, banans högsta punkt 570 möh. Därefter åker jag med en kille i släp som inte klarar att gå upp och dra. Tvingade fram honom en gång men det gick för sakta. Han släppte sista kilometern i alla fall. En annan kille som jag inte sett i loppet kommer och åker förbi oss i varje nedförslöpa och försvinner sen för att åter passera nästa nedförsbacke. Loppet slutar såklart med nedförsbacke så han får jag stryk av. Grymt bra glid hade han. Efter loppet kommer han fram och erkänner sitt fina glid och berättar att det ända han hade under skidorna var CH6. Ibland är det enklare än dyra fluorvallor. Måste läsa på lite om valla och fören till nästa år. Märkte tydligt att det finns minuter att tjäna och pengar att spara.

Loppet gick alltså inte som jag tänkt det innan. Kom aldrig i närheten av den där lite snabbare ryggen utan fick kämpa med farten själv. Något jag är ganska dålig på. Jag är ändå nöjd att det inte var värre än 21 minuter till Börre Naess, 20 plats i Vasan 2012. Träningsvärken är inte så farlig heller. Känner av ryggen lite men med 20 dagar kvar till VL ska jag hinna stärka upp den. Nu blir det hårdkörning i två veckor så ska jag nog fixa 49 kilometer till.