En vecka kvar.

Jaha, nu är det bara en vecka kvar till Vasaloppet och jag har skön träningsvärk i kroppen och känner mej rätt sliten. Nu ska jag bara ladda hela veckan. Inte träna, bara hålla igång kroppen så den inte stänger av helt. Jag känner mej riktigt förberedd i år jämfört med andra år. I torsdags och fredags åkte jag ganska hårda pass, båda 1h 30 min i Storvreta i regnet. Jag hade då vilat i tre dagar efter Bessemerloppet. I lördags var jag åter där och snurrade en mil (43 min) i väldigt skönt tempo. Igår avslutade jag veckan med 3 timmar rullskidor i härligt vårväder. Det var skönt att det gick lätt igen för i Storvreta åkte jag nästan i vatten. Det slog mej att jag inte tränat så här mycket på en vecka på riktigt länge. Kollade upp det och det var 10 veckor sedan på lägret i bruksvallarna jag slog denna vecka.

Tekniken känns fin, styrkan känns stabil och det kommer bli en grymt rolig helg.

Det kan nog bli svårt att gå under 5h i år. Risk för slitföre men mina mål består trots lite väl snålt med snöåkning, endast 40-45 mil. Prio 1 är självklart att persa. Så går jag under 650 plats ska jag vara nöjd. Ett annat stort mål är att klara topp 500 och försvara min led 1 plats. Klarar jag det ska jag vara riktigt stolt.   

2.41 på Bessemer.

Jaha gott folk. Det var verkligen längesen jag fick stryk av Fredrik Björk men nu har det omöjliga hänt. Här kommer storyn om Bessemerloppet som gick av stapeln i Harsa i söndags. Det var en realitycheck som gav mej många tankar och tips inför Vasan.

Det började fint på morgonen med att Pelle (3.20) var i tid för att plocka upp mej klockan 06.00 Därefter fortsatte bilen till Martin (3.08) och sen vidare till Nyby för att hämta upp Marcus Svedare (3.18) innan vi satte av mot Bolmyra till Pär där vi skulle hämta våra skidor som var fluorpulvrade. Tackar för det Patrik O. Skidorna gick riktigt bra. Väl ute på E4an mötte vi upp Jerker (3.15) och bytte bil. Nu med full bil började vi styra mot Harsa och de vanliga härliga psykningarna var igång under hela vägen upp. Jag hade bestämt mej för att staka på blanka skidor så jag kände mej avslappnad. Det stora frågetecknet var ju hur vädret skulle bli och om de skulle räcka med burk eller om klistret måste fram. Och hur såg det ut uppe på myren? Saken blev inte bättre då Fredrik Björk, som åkte upp och bodde på hotell smsade "idag kommer det va riktigt många som bryter"

På plats i Harsa började grabbarna hugga vallaställ och smeta med klister. Jag stack ut på sjön för att lägga ut mina skidor vid starten. Det tog inte lång tid förrän jag var smicksur om fötterna. Det låg mycket vatten på isen under snötäcket. La i alla fall ut skidorna som andreman i mitt led. Det kändes rätt kul och jag var avslappnad inför loppet. Gick runt och skojade med folk och ropade in i vallaboden att det var väderomslag osv. Det blev roliga (läs panikartade) reaktioner. När det närmade sig start tog jag några löpningar runt parkeringen innan jag med spända småsteg trippade ut på isen för att undvika att kliva igenom och bli våt om pjäxorna. Jag hade stoppat två energigels vid kalsonglinjen i bak. Dels för att de var glest mellan vätskestationerna, dels för att vänja magen med gel inför VL och att de satt i bak var för att inte vara i vägen vid all stakning. FB stod i mitt spår med två man emellan oss. Han sa innan loppet att han var slut sen förra helgens tävling och att han tränat hårt hela veckan, så han skulle "ta det lugnt" Jag hade ju kört med omvänd taktik och bara tränat ett pass under veckan men skulle också ta det lugnt. Nu blev det tvärtom.

Starten gick och killen som stog framför mej rörde sig knappt. Jag bytte spår när tillfälle gavs och började sen jaga position. Efter 200 meter kom J Brink (vinnaren) och blåste förbi. Vet inte vad som trasslade för honom i starten men han hade en bit fram till täten. Jag ser vid första backen ryggen av Sussane Nyström, damvinnaren och bestämmer mej för att det är en riktigt bra rygg.  På tok för bra visade de sig sen. Jag hade 50 meter fram och tryckte på en del för att få kontakt. Backen tog ett par minuter att staka uppför och väl uppe brände det fint i musklerna. Jag upptäckte att jag tappat en gel men hade åtminstone närmat mej något. Snabbt tryckte jag ner den andra gelen djupare i kalsongen för att inte bli av med den också. Jag hade ju satt dom i kalsongranden för att få fäste mot huden så att de inte skulle glida och även vara lätta att komma åt men nu hade jag alltså bara en gel kvar och den låg nu mellan skinkorna. Jag förstod att de såg ut som att jag hade skitit på mej men det kunde jag lätt bjuda på. På myrarna blåste det och jag hade tur att ligga bakom en stark åkare som gick fort trots vindbrytningen men vi närmade oss inte Nyström och hennes klunga så snabbt. Såg dom hela tiden där framme. Gelen som hade vassa kanter började tyvärr skava mellan skinkorna men jag hade inte tid att justera den. Då hade jag tappat för många meter till killen framför. FB som jag trodde skulle komma fram direkt hade inte visat sej ännu. Jag vände mej om uppe på myrarna efter cirka 15 km åkning och såg då FB komma som nr 2 i en 6 manna grupp. Kanske 100-200m bakom.

Vid varvning 20km så hade jag gett upp Nyströms rygg och jag varvade en minut bakom henne cirka. Hittar inga mellantider nu. FB varvade cirka 20 sekunder bakom mej. Ut på andra varvet kändes det bra, jag låg bakom en åkare som släppte Nyströms klunga efter ca 12 km åkning. Han var stark men hade inte så bra teknik och jag kunde ta tät rygg uppför långbacken. Stakningen började verkligen kännas nu men väl uppe gick det fint att sträcka ut igen. En bit ut på myrarna kommer så FB:s klunga ikapp oss två och jag och FB snackar lite. Jag kom med lite idéer om ryck sista 5km etc, FB påstod att han var trött. Jag rättade in mej sist i deras led av åkare med en åkare mellan FB och mej. Killen som drog mej la sig sist. Det är ganska bra tryck i deras åkning och stundtals fick jag kämpa för att hålla rygg. Det blev ibland några meter som jag fick trycka på för att täppa till. Killen bakom mej släppte. Jag slet på för att inte bli ensam på myren i blåsten men efter cirka 26-27 km gick jag tom. Jag väggade totalt. Gruppen försvann fort, killen bakom kom ifatt och förbi, flera åkare om efter ett tag. Vid 30 km drack jag 3 muggar sportdryck och insåg att kommande 15 km blir ett träningspass. Allt tävlingstänk var borta. Det var längesen jag upplevde vätske och energibrist men jag ska inte gnälla på OS stjärnor som väggar mer. Tankarna surrade runt om brist på snöträning, hur ska vasaloppet gå, skierg kanske inte är så bra ändå etc. Jag lyckades ta mej runt och i mål, massa åkare passerade och väl i mål åt jag flera vetebullar i målområdet (jag tar aldrig sådana annars, avskyr dom).

Direkt efter loppet var jag riktigt missnöjd och lätt chockad över vad som hänt. Men ju mer tiden gått och jag funderat på loppet så är det uppenbart att jag disponerat loppet fel, laddat fel och fått i mej för lite energi och vätska. Detta kommer inte ske på vasaloppet. Så nu några dagar senare känns det ändå rätt okej. Jag blev 5 minuter efter FB och hamnade i led 2 ändå. Att jag drabbades av hybris och skulle ta rygg på Nyström, samtidigt som det var glest mellan vätskestationerna gjorde att jag knockade mej själv. Nyström gick i mål på 2.28 Ombytt och klar när jag stånkade över mållinjen.

Så här såg det ut utanför min altandörr i morse. Jag som tänkt ta fram rullskidorna denna helg. Kanske går att åka på snö någonstans ändå.

Viktigt att hitta ett tempo jag orkar hålla i 9 mil om en vecka helt enkelt. Att staka slet kanske också mer då det kan vara skönt att gå över och diagonala som omväxling ibland. Men jag hade fina skidor. Kul att förhållandena ändå var så bra med tanke på årets vinter. Nu ska jag träna på fre, lör, sön och sen vila inför vasaloppet. Det ska bli kanonkul. Målet är topp 500.

 

Bessemerloppet

Imorgon ska jag skriva om Bessemerloppet. Ett lopp som jag inte är nöjd med men som var en bra tankeställare inför Vasan och givetvis ett bra stakträningspass. Nu i efterhand, när seedningslistan kommit ut så var det inte så hemskt dåligt resultat som jag först trodde och tyckte. Räckte till led 2 men kändes som led 4:a. Hörs imorgon.

Ingen snö. 5000m Skierg. Lite träning.

Det blir inte så mycket träning nu. Förra veckan var tunn och den här veckan har jag bara tränat ett pass. Det var på gymet. Körde skierg. Har åkt mer pass på skiergen än på riktig snö i vinter. Om jag inte hade varit på läger i Bruksvallarna i december så hade jag inte fått ihop många snömil. Tror de blev cirka 20 mil där. Därefter har jag tävlat mina snötimmar på Axa ski marathon 40 km, DM stafett + individuellt totalt 25km och König Ludwig 46km. Så skierg är min räddning.

Passet jag körde i onsdags var 10 minuter uppvärmning. Därefter formtest på 5000m. Jag kör på motstånd 10. Det blev personligt rekord med 19.06 Jag gick för sub 19 och höll länge 1.54/500m. Men jag var inte tillräckligt hård. Passet avslutades med 10 minuter i varierat tempo. Snitt av 2.05/500m.

Nu var det alltså 2 veckor sen jag åkte skidor men på söndag är det dags igen. Då åker jag Bessemerloppet som kommer gå i Harsa. 43km blir det. Det ska självklart bli jättekul men jag måste erkänna att den här gnistan som finns när man jagar ett led fram på vasaloppet är borta. Jag älskar att tävla och måste ha mål för att bli taggad. Förut var det led 1. Nu måste jag hitta ett annat. Att slå Fredrik Björk kanske. Jag kommer på något utmanande.  

Led 1 klart.

Härliga tider. Nu blir det ingen stress på vasamorgonen. Nu står man i led 1 med de fina flickorna och pojkarna. König Ludwig Lauf 2.15.22 

Vilken Könighelg.

Det har varit en riktigt trevlig helg och jag hade naturligtvis inte räknat med detta när de ringde från Seefeld förra veckan. -Hej, kan du hoppa in och jobba som reseledare under König Ludwig Lauf? Jag skulle ju åka Team sportia loppet i Storvreta (inställt). Det reseledarjobb jag gjorde var inte särskilt ansträngande och alla på resan var trevliga, lättsamma människor med gemensamt intresse för skidåkning. Vi har bott i Seefeld, ett skidparadis. Om du inte varit där och gillar skidåkning, ta dej dit någon gång. På fredagen tog jag en grupp från Munchen till Seefeld, lördagen höll jag i en teknikkurs i perfekta skidspår och på söndagen åkte vi ner till start i König Ludwig Lauf som gick på en 23 kilometers bana. 2 varv. Efteråt hörde jag att många i eliten var förbannade på arrangören för att det blev kaos då motionärerna skulle varvas. Tror mest det handlade om någon norrbagge som var ledsen för missad vinst (hmmhmöstensen). Banan var lätt och jag stakade utan fäste under skidorna. Det var absolut rätt beslut.

Jag och Magnus startade bredvid varandra. Tyskland är bra på många sätt (framför allt deras inställning till öl och deras veteöl, efter målgång kunde man dricka obegränsat) men seedningssystem vet de inte vad det är för något. Det finns 3! led i König. Led 1 står eliten, led 2 står de som anmält sig före sista dec och led 3 anmälda efter sista dec. Öööööh ok, som ett skämt. Det var ös från början för att plocka placeringar och stavarna var nära att ryka några gånger. Magnus lyckades något bättre än mej och efter 8 kilometer kom vi ut på en åker. Då såg jag Mange längst fram i den 100 meter långa, ringlande ormen. Jag var i bakersta delen. Jag tror vi passerat ett par hundra då. Omöjligt att plocka mer då alla åkte i samma spår, de vid sidan var inte i närheten lika glatta. Här hade jag önskat att jag var längre fram då tempot var lite för lätt. Ryggåkning. Men jag var också trött efter första 8 km hårda öppning.

Efter 23 km varvar vi och det går åter att plocka placeringar på startgärdet och följande 6 km som är de ända på hela banan som går uppför. Jag är bara 20-30 sekunder efter Mangnus efter första varvet och tänker att jag ska jaga ikapp och ta rygg på hans gäng. Jag åker om många och åker själv under lång tid. Det sliter och efter uppförsbackarna gör det ont i stakmusklerna. Tar inte in på gruppen framför trots stort försök och efter den insatsen tappar jag mer och mer. Det slet för hårt att jobba på ensam på de öppna fälten. I slutet på varvet kommer en grupp upp i rygg och jag orkar ansluta till dom. Tempot höjs men det känns ändå lättare. I mål blir avståndet cirka 4.30 till Magnus och 17.30 till täten.

Kul som alltid att tävla. Att bli behandlad som en annan elitåkare är heller inte fel. Pär och Pelle gör ett grymt jobb med skidorna som går kanonbra och langningen håller toppklass. Bra stakträning och idag, tisdag, är jag riktigt sliten i axlar och ländrygg. Nu får vi se om det blir något lopp i Gimo på söndag. Lindmansloppet 50km.

Hit ska jag igen

Har haft en teknikurs i solen idag och sen kört några kortare stakintervaller själv. Känns helt ok i kroppen och allt är fantastiskt vackert här. Människorna som reser med Global sport Tours är trevliga och stämningen är mycket god. Imorgon smäller det. König Ludwig Lauf. Banan går 2x23km. Det blir blanke ski för min del. Det blir den första långloppstävlingen jag stakar. Spännande! 

Pär och Pelle jobbar på med skidor i källaren på hotellet. Det ska valla mina skidor inför morgondagen. Känns tryggt.