Vägentilltresiffrigt

Vägentilltresiffrigt
mandusandersson.blogspot.com

torsdag 22 februari 2018

Bessemerloppet och Storvretaklassikern

Bessemerloppet i söndags. Taggad att nå led 1.

I början av denna säsong var det ovisst värre hur det var ställt med skidåkningen. Efter Roslagsloppet kändes det tryggare. Efter Marcialonga kändes det till och med bra. Nu var det alltså dags för tredje loppet och jag kände att en satsning mot led 1 var rimlig. Jag och brorsan plockade upp Tufvesson som hade samma mål som jag. Vi snackade om att växeldra om vi fann varandra efter starttumultet som brukar uppstå. Men det skulle tyvärr visa sej svårt idag.

Mötte upp Rexgänget innan start och la ut skidor i okej position i startled 1. Jag stog tillsammans med Tufvesson, Björk och Geijerstam. Såg en del bekanta ansikten runt om. Starten gick hyggligt, något långsamma åkare framför och trångt. Tufvesson gjorde en fin utförskurva då han tog ytterspår och försvann 20-30 meter. Jag åkte om Björk som inte orkade ta rygg och där nånstans stannar Tufvesson tvärt då trugan lossnat från staven. Trist. Han hittade i alla fall på den och kunde fullfölja loppet men alla ryggar var ju långt borta.

Jag stakade på i hög fart. Ville hitta en klunga som gick fort. Till min förvåning kom jag tillslut ikapp Fredrik Karlsson, XC Sthlm som är klart vassare åkare än mej. Slog mej med 7 minuter på Roslagsloppet. Jag frågade om han va ute och söndagsåkte men han såg bara förvånad ut så jag antog att jag låg hyggligt till. Jag fortsatte pumpa på och var aktiv i klungan som anslutit (Fredriks gäng). Jag ville ha fart på loppet. Men de andra verkade inte så sugna på att hålla fart där framme. Nån km till så var vi ifatt Björn Haring, också XCsthlm. Vi surrade lite. Han skulle ifatt Annika Löfström men hade de sämsta glidet jag sett på länge. Jag kunde inte låta bli att tala om det uppenbara för honom. Men han hade en skön inställning och kunde garva åt det. Visade sej sen vara lånade skidor. Han åkte med i klungan men klev sen av loppet. 

Farten var god. Efter 18km var jag bara 2 min efter täten. Vi fortsatte i den klungan och efter några km ut på andra varvet, 2x26km , började Magnus Graas storstaka på de långa rakorna ute i skogen. Jag fick ligga i för att inte släppa. Efter ett tag tittade jag upp och ser att killen framför mej släppt en lucka till övriga klungan. Jobbade mej ifatt och anslöt men det kostade. Med 17-18 km kvar fick jag släppa och åka själv sista biten. Den klungan splittrades en del men jag tappar tex 3 minuter till Fredrik XCsthlm och är 20 min efter täten i mål. Det är för mycket. Missar led 1 med 1min och 18sek. Tunga papper!







Facit så långt.
Roslagsloppet - 4 min ifrån ettan
Marcialonga - 2 min ifrån ettan 
Bessemer - 1 min ifrån ettan

Jag stack därför iväg till Storvreta i tisdagskväll för att köra Skimateria Storvretaklassikern. 42 km elljuslopp på varvbana. Ett sista försök innan Vasaloppet!

Kroppen var lite sliten från Bessemer såklart men bara träningsvärk. I startlistan såg jag Magnus Graas. Mycket bra. Revansch!
Det var kallt, -9 och jag frös en del om tår och fingrar men revanschen satt fint. De tio varven tickade på utan att jag hann bli less. Banan var teknisk och rolig. Gulaschsoppan efteråt var bäst. Ett bra arr. av Björn Winell mfl.



Nu är jag ganska trött i kroppen. Ska vila från träning några dagar och sen träna nåt pass innan Vasan. Kommer bli ett fantastiskt Vasalopp i år. Ser fram emot det.

måndag 19 februari 2018

Hassela, Roslagsloppet och Marcialonga

Har inte bloggat sen den 3/1. Jag har ju bloggen som min tränings- och framförallt tävlingsdagbok. Jag tycker det är kul att gå in och söka upp ett lopp och återuppleva det samt titta tillbaka hur jag tränade. Annars är det så lätt att glömma bort. Jag ska i alla fall skriva ner lite kort om det som hänt sen senaste uppdateringen.

Börjar med en kort tur till Hassela där jag hann få till två fina träningspass. Roslagsloppet låg ju nära och eftersom jag inte åkt skidor sen Vasaloppet -16 så var ju tävlingsform osäker. Därför ville jag åtminstone få till ett tävlingslikt pass. Jag åkte i alla fall upp tidigt en morgon för att barnen skulle kunna sova vidare i bilen de tre timmar de tar att åka upp. Brorsan följde med också så lite assistans fanns om det skulle bli tårar där bak. Resan gick smärtfritt och vi kom upp till stugan (som mor och far hyrt) på fm. Vi stannade en natt och passen jag åkte blev ett på 1.45h och en träningstävling runt ett 8km spår. 30km åkte jag innan jag gav upp. 1.52h trött som fasen på slutet. Kallt var det också. Insåg att det saknas en hel del stakningpass och att seedningsloppen är minst en mil till. Kändes lite svagt där och då. Jäkligt nöjd med träningen hur som helst. 


Jag och brorsan efter testlopp.


Det här är också träning.

Helgen efter var det så dags för Roslagsloppet som gick i Gimo på en fyra kilometerslinga. 10 varv och mötande trafik. Allt gick riktigt smidigt och det var ett riktigt bra arr uppstyrt av David Holmström. Nån kanon från XC Sthlm vann. Jag åkte på 1.54 och var 4 minuter från led 1. Ett bra resultat. Förvånad över hur bra det var. Endast 2 minuter ifrån 2012:s DM Kung Kristian Tufvesson. Trodde jag skulle va mycket sämre. Men det som förvånade än mer var att båda Björkarna, Magnus och Fredrik var så långt efter mej. Vi snackar 20-30 minuter. De blev varvade...av mej. 

En dag efter kom Magnus ut med att han skulle träna varje dag fram till Vasaloppet. Det blir ett intressant Vasalopp. 

Jag hann få till ett par träningspass innan det var dags för Italien och Marcialonga. Jag har aldrig åkt loppet förut och såg verkligen fram emot det. Jag hade dessvärre blivit placerad i startgrupp 4. Det kändes väl långt bak. Startproceduren går till så att de skickar iväg grupper om åkare med några minuters mellanrum för att det ska flyta på. Det flöt sådär kan jag säga. Fredrik Björk stack iväg cirka 4 minuter före mej och jag var såklart på jakt från första stavtag. Tyvärr var det trångt och svårt att åka om folk. Jag insåg snabbt att jag blivit ordentligt felplacerad i starten och så fort det blev lucka var det maxinsats för att smita förbi åkare. Ramlade även i en massvurpa och i uppförsbackarna var det nästintill stillastående. 





Men det blev glesare och glesare och lättare att åka om och förbi. Där nånstans stog också Holmström och brölade mitt namn efter spåret. Sånt är alltid uppskattat och kul. Vid 10km passerade jag Björk och hade där fått upp en bra rytm och fart. Resten av loppet var bara att staka så mycket det gick. Hade aldrig någon rygg utan åkte om åkare hela vägen fram till mål. Cascata. Sista backen på ett par km gick riktigt bra även den. Jag blev tillslut 292:a i loppet och uppför sista backen var jag totalt 264:a. Väldigt nöjd med loppet. Tyvärr så missade jag led 1 med 2 minuter. Med en bättre startplats hade jag klarat det. Otroligt vacker och rolig bana som går genom byarna. Hoppas kunna åka igen.


Erik Ohlström (numera vallakung) och Fredrik Karlsson XC Sthlm testar skidor.