Lindmansloppet 2015

En riktigt fin skidhelg i Gimo är över. Den har gått i stakningens tecken och jag är väldigt nöjd med båda mina lopp. Att jag åkte ifrån alla på startsträckan i lördags var överaskande men jag kunde ändå hitta förklaringar på det. Många av mina träningspass har nämligen bestått av tuffa skiergpass på 20-40 minuter sena kvällar. Loppet i lördags var enbart stakning i 26 minuter så det var nog perfekt för mej. Däremot var jag lite osäker hur jag skulle klara Lindmansloppet, det vill säga 50 kilometer småkuperad 10 kilometers bana x 5. Jag valde redan på lördagen att staka loppet då jag ville ha en bra stakgenomkörare inför Vasaloppet. Det gick kanonbra och visst mattades jag på de två sista varven men en sjätteplats i H21 före massa led 1 åkare är mer än jag vågade hoppas på.

Varv 1: Jag fick en okej start. Inte mer. Stod som andra man i ett led i mitten, bakom en Yuppiekille. Han var lite väl sävlig i starten men jag är nöjd att jag klarade stavarna i första kurvan där det blev rejält trångt. Mina Rexkamrater Magnus, Fredrik kom iväg bra och låg med i täten ut på första varvet. Strax bakom låg jag och Thomas G och dundrade på för att komma ikapp. Efter ett par kilometer var vi ikapp och jag fortsatte trycka på lite och märkte att jag lätt gick ifrån. Men att åka själv är inte min styrka. Resten av varvet funderade jag på hur jag skulle lägga upp loppet. Backarna var inte så farliga, några saxbackar och en längre stakbacke på slutet av varje varv men jag kände att jag var tvungen att lugna ner tempot för att klara 5 varv.

Varv 2: Tankarna snurrade på ganska mycket detta varv. Jag låg som första rexare! Grymt förvånad. Hade jag öppnat för hårt? Kan jag orka detta? Ska jag släppa på farten och hitta en rygg? Det var några tankar som for genom skallen. Björn från Vassunda åkte om stort och fint och där kunde jag inte följa. Gick snabbt. Till slut släppte jag upp klungan med Thomas, Magnus, Fredrik, Söderlund (Nacka Värmdö) och Nilsson (OK Norrviddarna). Det var kul att snacka runt lite och humöret var på topp. Thomas tyckte nog jag skulle åka på eller hålla käften däremot. Efter några kilometer tänkte jag surra lite med Fredrik men märkte då att han släppt.

Varv 3: Allt flöt på fint men jag började absolut mattas. Magnus släppte och nu var vi bara fyra i klungan. Nilsson sa någon gång under varvet att han började bli trött men det var nog bara ljug. Jag var den enda som stakade och kunde följa lätt i backarna fortfarande. I en saxbacke käkade jag lite snö men jag låg först och stoppade upp resten för ett ögonblick. Annars hade jag nog flugit redan där. Nu klarade jag mej varvet ut i alla fall.

Varv 4: I början av varje varv blir det lite uppförskörning. Lite värre en slakmota i alla fall. Jag skulle säga att det är Thomas favoritterräng. Han diagonalar stort och vinner mycket mark på varje tag. Jag orkade inte pigga på i stakningen och flög direkt då han gjorde en fartökning. Nilsson och Söderlund följde med honom och nu började verkligen loppet för min del. Ensam och trött med två jagande Björkar i baken. Hur långt försprång hade jag? Skulle jag orka? Hela varvet åker jag ensam och det känns okej med stakningen. Jag försöker hålla uppe frekvensen och få med mej fart upp i backarna. Tyvärr kom jag ofta ur rytm på grund av motionärer som varvas. De stod i saxställning i backar där jag hade 2-3 meter till av stakning innan jag gick ut och saxade. Tappade lite gratis rörelseenergi där men i de stora hela flöt de på utan hinder. Drickalangningen från Rex var helt superb under hela loppet och energinivån hölls stabil. Kan inte bli bättre. Jag klarade 4:e varvet och åkte ut på 5:e lättad över att det var det sista men samtidigt med känslan av att vara jagad.

Varv 5: I början av varvet ser jag inte till någon bakom mej och pushar för att hålla fart. Jag varvar Pelle i loppets brantaste backe. Byter några ord, orkar inte hoppsaxa utan gåsaxar upp. Men känslan av att vara jagad var sann. Med några kilometer kvar till mål kommer så Magnus upp i rygg och går sedan om. Jag orkar inte hänga då han diagonalar ifrån i uppförsbackarna. Jag kämpar för att inte släppa för många sekunder till mål. Det blev tillslut 24 sekunder. Vilket jag är ruggigt nöjd med såklart. Några hundra meter ifrån mål ser jag ryggtavlan på en tom Vassundabjörn. Går förbi på upploppet. Så jag tappar en och tar en placering och håller ihop det bra på sista varvet. Efteråt ser jag att jag bara tappat 1:44 min på Thomas på 2 varv. Kändes som 5 minuter. Thomas 2:36:11 Magnus 2:37:31 jag 2:37:55 och Fredrik 2:39:40 Lagguld till Rex.

Det var en riktigt fin dag med bra förhållanden. Sol och inte allt för kallt. Stavfästet kunde varit bättre men annars finns inget att klaga på. Tyvärr kom jag på plats bara 30 minuter innan start och var tvungen att åka direkt efteråt så hann inte ta några bilder. Om någon har någon bild så får ni gärna skicka till min mail. mandusandersson@hotmail.com 

Nu blir det spännande att se vad det blir för upplägg fram till Vasan. Jag startar i led 2 i år och hade innan säsong målet att vara topp 1000. Men nu kör jag för topp 500.


      

Bra DM startsträcka idag.

DM Stafett i Gimo. Fick va med i Rex lag 2 men det visade sej va fel lag för min dagsform. En väldigt trevlig överaskning. 

Jag har ju tränat dåligt senaste halvåret och har noll förväntningar på mej själv. Det i kombination med lite skidåkningsmängd gör att jag åker med stor glädje och totalt kravlöst och då går det lätt. Jag hade som mål att inte vara mer än 2 min efter täten men jag tror mina få men ack så intensiva pass är perfekta för såna här lopp. Jag och Robert O tog starten och öste på i hundra meter, bara för att det var kul. Sen saktade jag in och trodde resten av gänget skulle komma som ett expresståg. Men det var bara en vassundakille och Wånell från Sumpan som ville om. Vi åkte bredvid varandra ett tag sen gick jag upp och tryckte lite. Fick en lucka som sen växte in i mål. Va duktigt trött på andra varvet men kunde ändå hålla en hyfsad frekvens i stakningen. Härligt att växla som första lag. Körde på blanka skidor och de gick som tåget utanför spår. Ruggigt kul besked. Laget slutade sen 3:a i DM och 4:a i övrigt. Riktigt bra!

Hoppas jag har lite krut kvar till morgondagens långlopp. Lutar mot stakning igen för träningens skull. Tveksamt om jag tjänar på det dock.

Hej gott folk. Beklagar om ni ibland är inne på min blogg och ser samma gamla inlägg. Jag läser själv lite bloggar och tycker det är lamt när de inte uppdateras. Det händer i alla fall grejer i mitt skidliv men jag har inte haft tid att skriva om allt på plats. Nu är jag hemma i Uppsala igen.

Jag åkte med familjen till München för vidare färd mot Moena, Italien den 21/1. Grymt kul att uppleva Marcialonga även om jag inte deltog i loppet. Det är kul att se eliten köra ibland, det går så ruggigt fort. Erik Ohlström gjorde ett bra lopp och var riktigt nära dampallen. Han missade elitledet med mindre än minuten. Men det säger ju tyvärr inte så mycket då vasaloppsseedningskomittén gör så olika bedömningar för varje lopp och ibland riktigt dåliga analyser av lopp. Om det ens analyserar. 

Loppet går igenom Moena så på natten innan loppet lägger de ut snö genom staden. Vi såg de första 300 åkarna ute sen gick vi in på ett café som låg precis bredvid banan. Där kunde vi se åkarna passera utanför fönstret och även följa täten på tv. Rätt gött!

En dag åkte jag upp till Passo san Pellegrino och åkte skidor. 1800m höjd och räls till spår. Ljuvligt med solsken och lillhjärtat fick pumpa på bra i uppförsbackarna när det va höghöjd.

Vi åkte vidare till Seefeld på måndagen och där har vi haft en grym vecka i skidmeckat tillsammans med bland andra Team United Bakeries som också väljer att ligga i Seefeld mellan Marcialonga och KLL (König Ludwig Lauf).

KLL skulle i alla fall jag också åka. Mitt första långlopp sedan Vasaloppet och en form jag inte visste mycket om. Jag kom 133:a förra året och fick stå i andra ledet i år. Första står elit och 1-100. I andra står även alla som är anmälda innan ett visst datum så när jag kom på plats stog jag som sjua i mitt spår och hade många överviktiga framför mig. Alltså inget ont om feta människor men att ställa sig direkt efter eliten när man (antagligen) vet att man borde stå ett X antal led bak är ju märkligt. Om inte annat ett självförtroende jag skulle vilja ha. 

Jag hade i alla fall kanonflyt. När jag kommer till mina skidor 5 minuter innan start kommer en kvinna fram och säger att jag får stå framför henne. Hon tror nämligen att jag åker fortare än henne. Hon var där tidigt på morgonen och la ut sina skidor. Därmed stod jag i samma spår som Erik Ohlström med bara en man emellan. Dock 20 meter mellan oss eftersom han stod i elitledet. Tyvärr är mannen framför mej så otroligt seg så jag håller på att köra in i honom innan jag pressar mej emellan och kommer hyggligt loss över startfältet. Skidorna går ruggigt bra och jag börjar känna att mitt val att staka loppet är rätt redan där. Stort tack till Pär (Eriks pappa) som vallade mina skidor. På lördagen åkte Erik och testade 4 par skidor och den vallning som gick bäst fick jag på mina. Man ska veta att det är jobb bakom fina skidor. 

Jag stakade på ordentligt i början för att få en fin start. Det lyckades bra. Sen kände jag direkt att jag måste lugna mej och rättade in mej i en klunga och återhämtade mej. Stakningen kändes lätt och tekniken fin där jag låg i klungan. Men att göra en utbrytning var inte att tänka på. Att hålla fart ensam var för svårt över ängarna. Det var bara en till som stakade loppet i min klunga och i den längsta uppförsbacken efter cirka 24 km tryckte jag på ordentligt för att hänga med. Tre starka diagonalare fick lucka upp till toppen men de åkte jag ikapp utför sen var vi bara 4 kvar.

Stakningen kändes kanon hela loppet och jag låg ungefär med samma gäng hela tiden. Tog ett par dragpass men när vi passerat 45km tyckte jag att jag hade massor av kraft kvar så jag bestämde mej för att ladda ur det sista. Fick lucka på klungan (som där va 5man) direkt men till min förvåning åkte jag nästan direkt in i mål istället för som jag trodde, ha 4 km kvar. Loppet var tydligen 46km? Snopet åkte jag över mållinjen, där folk låg i drivor, ganska pigg. Såg prisutdelningen och pratade med Pär och Anita innan jag gick in i sporthallen och avnjöt en kall. 

Herrvinnaren 1:59

Damvinnaren 2:16 

Erik 2:11 

Mandus 2:24

Bilderna är mest från Seefeld där jag och Liv åkt med Fröjdis i kälke. Det har fungerat jättebra och en sån står verkligen på inköpslistan. 

Jag och Fröjdis solar lite på balkongen i Moena.