Det var ett tag sen träning men igårkväll lufsade jag iväg till gymet. Ganska otaggad på hetsig skiergträning grubblade jag över vad som var lättast men ändå tillräckligt jävligt för att ge. Intervaller har jag inte psyke för ibland och nu har Fröjdis varit sjuk med dålig sömn som följd. För min del alltså. Hur som helst valde jag 5000 meter skierg. Det är ju ett av det mest ångestladdade passet när man är vältränad. Men i och med att jag är i uppbyggnad så känns det inte så läskigt. Vad jag menar med läskigt är ju att man självklart måste persa. Det är därför det är ett "lätt" pass när det känns tungt att ta ut sej. Man har inga andra valmöjligheter. Man lämnar inte gymet med en sämre tid än man haft förut helt enkelt. Då blir det ännu en sömnlös natt. Och mitt pers är långt ifrån uppnått. Så jag värmde upp 5 minuter och ställde sen in fläkten på motstånd 8. Det gick fint men som vanligt hade jag en svacka vid km 3. Pers va inte svårt att dra. Det blev 18.31 Jag orkade faktiskt inte spurta. Motivationen fanns inte då jag redan hade pers med 18 sekunder. Men det finns mer att ta av så det känns bra. Jag kände på passet att jag skulle behöva några styrkepass med maxstyrka. Men långpassen är ännu viktigare. De är som jag sagt förr tur att det är långt kvar till Vasan.
Nu är det verkligen den sämsta perioden för min del. Man kan varken åka rullskidor eller snöskidor. Tur att skiergen finns. Blir jag riktigt seriös något år så ska jag skaffa terrängrullskidor. Det vore jäkligt bra att staka runt i elljusspåren med tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar