Laholmsloppet 2015

Jag och familjen bilar runt i södra Sverige och hittills har det varit riktigt kul och gott. Tyvärr för mycket av det sistnämnda. Min viktnedgång inför Lidingö går inte bra. Men jag sätter allt hopp till Augusti. Jag har i alla fall dragit ut på några löppass. Det har blivit både 6:30 på morgonen och 22:30 innan läggdags. Mest det sista alternativet. Passen blir ju dock inte långa som jag främst behöver men någon nytta gör det säkert. Det kortaste passet tog inte längre än 17 minuter. Jag stack ut och körde 4 km progressivt. 2km uppför och två nedför. Km tiderna blev 5:00 - 4:28 - 3:56 - 3:19 Det är kul med lite fart också och det har blivit på tok för lite av den varan. Det fick jag erfara på Laholmsloppet som jag efteranmälde mej till då vi ändå va i Laholm. Detta är också det längsta passet jag kört. 12km. 2x6km på en lätt bana. Jag ville såklart ligga så nära 4min/km tempo jag kunde men hade ingen aning hur det skulle kännas. Jag har ju mest kört vanepass i 5 minuters fart. 

Innan start ser jag Mustafa "Musse" Mohammed värma upp. Fan va stort undrar hur länge man ser honom tänkte jag och blev nog för het därför. Första kilometern gick uppför och det var typ de enda uppför på banan. Lite i slutet också. Hur som helst så gör jag sån sjuk nybörjartabbe och sticker iväg alldeles för fort. Första km går på 3:43 sen följer den upp med 3:57 - 4:02 och sen går det väl i stort sett bara åt helvete. Det var varmt och jag var så trött. Klarade första varvet på 23:45 och insåg att min gps ljög lite. Hoppet tändes, 15 sekunder tillgodo. Men efter km 7 började jag få svårt att ens hålla 4:30 Jag tvärdog. Så går det när man inte kör intervaller tänkte jag. Kämpade in i mål på 49:50 min. Tankeställare. Under loppet tänkte jag - Shit det blir ruggigt svårt att hinna träna upp sej till medaljtid på Lidingö. Musse sprang på 37:39 med startfältets tyngsta skor. Hans vader är ju dock som mina underarmar. Han tog det i alla fall som ett lätt träningspass. 

För övrigt ett trevligt lopp men stort minus för speakern. Det var som att han inte ville prata i micen. Inte ett ord att Musse va på plats innan och inga varvtider eller målgångar. När Damvinnaren i huvudklassen gick i mål tex... Inte ett ord från speakern. Men jag har å andra sidan vuxit upp med Sten Johansson som speaker och han är den bästa jag hört på tävlingar runt om i landet. Så jag kanske har för höga förväntningar. 

Nu gnetar jag på så gott jag kan med kortare pass. Oftast runt milen med Fröjdis i vagnen. I Augusti där emot är det disciplin som gäller. Kost och träningsupplägg ska styras upp. Om det är någon som läser och har några tips så skriv gärna. Jag funderar på om en sån som jag som kan (med lite intervallträning) göra en terrängmil under 40 min (förra året 39:16 på Kung Björn). Men har så dålig uthållighet så fort det blir över timmen borde köra två långpass i veckan istället för ett som rekommenderas i alla träningsprogram. Och i vilket tempo? Eller är det total veckomängd som är prio? 

Hade fint så återkommer jag med Augustiplaner.