Lindmansloppet 2015

En riktigt fin skidhelg i Gimo är över. Den har gått i stakningens tecken och jag är väldigt nöjd med båda mina lopp. Att jag åkte ifrån alla på startsträckan i lördags var överaskande men jag kunde ändå hitta förklaringar på det. Många av mina träningspass har nämligen bestått av tuffa skiergpass på 20-40 minuter sena kvällar. Loppet i lördags var enbart stakning i 26 minuter så det var nog perfekt för mej. Däremot var jag lite osäker hur jag skulle klara Lindmansloppet, det vill säga 50 kilometer småkuperad 10 kilometers bana x 5. Jag valde redan på lördagen att staka loppet då jag ville ha en bra stakgenomkörare inför Vasaloppet. Det gick kanonbra och visst mattades jag på de två sista varven men en sjätteplats i H21 före massa led 1 åkare är mer än jag vågade hoppas på.

Varv 1: Jag fick en okej start. Inte mer. Stod som andra man i ett led i mitten, bakom en Yuppiekille. Han var lite väl sävlig i starten men jag är nöjd att jag klarade stavarna i första kurvan där det blev rejält trångt. Mina Rexkamrater Magnus, Fredrik kom iväg bra och låg med i täten ut på första varvet. Strax bakom låg jag och Thomas G och dundrade på för att komma ikapp. Efter ett par kilometer var vi ikapp och jag fortsatte trycka på lite och märkte att jag lätt gick ifrån. Men att åka själv är inte min styrka. Resten av varvet funderade jag på hur jag skulle lägga upp loppet. Backarna var inte så farliga, några saxbackar och en längre stakbacke på slutet av varje varv men jag kände att jag var tvungen att lugna ner tempot för att klara 5 varv.

Varv 2: Tankarna snurrade på ganska mycket detta varv. Jag låg som första rexare! Grymt förvånad. Hade jag öppnat för hårt? Kan jag orka detta? Ska jag släppa på farten och hitta en rygg? Det var några tankar som for genom skallen. Björn från Vassunda åkte om stort och fint och där kunde jag inte följa. Gick snabbt. Till slut släppte jag upp klungan med Thomas, Magnus, Fredrik, Söderlund (Nacka Värmdö) och Nilsson (OK Norrviddarna). Det var kul att snacka runt lite och humöret var på topp. Thomas tyckte nog jag skulle åka på eller hålla käften däremot. Efter några kilometer tänkte jag surra lite med Fredrik men märkte då att han släppt.

Varv 3: Allt flöt på fint men jag började absolut mattas. Magnus släppte och nu var vi bara fyra i klungan. Nilsson sa någon gång under varvet att han började bli trött men det var nog bara ljug. Jag var den enda som stakade och kunde följa lätt i backarna fortfarande. I en saxbacke käkade jag lite snö men jag låg först och stoppade upp resten för ett ögonblick. Annars hade jag nog flugit redan där. Nu klarade jag mej varvet ut i alla fall.

Varv 4: I början av varje varv blir det lite uppförskörning. Lite värre en slakmota i alla fall. Jag skulle säga att det är Thomas favoritterräng. Han diagonalar stort och vinner mycket mark på varje tag. Jag orkade inte pigga på i stakningen och flög direkt då han gjorde en fartökning. Nilsson och Söderlund följde med honom och nu började verkligen loppet för min del. Ensam och trött med två jagande Björkar i baken. Hur långt försprång hade jag? Skulle jag orka? Hela varvet åker jag ensam och det känns okej med stakningen. Jag försöker hålla uppe frekvensen och få med mej fart upp i backarna. Tyvärr kom jag ofta ur rytm på grund av motionärer som varvas. De stod i saxställning i backar där jag hade 2-3 meter till av stakning innan jag gick ut och saxade. Tappade lite gratis rörelseenergi där men i de stora hela flöt de på utan hinder. Drickalangningen från Rex var helt superb under hela loppet och energinivån hölls stabil. Kan inte bli bättre. Jag klarade 4:e varvet och åkte ut på 5:e lättad över att det var det sista men samtidigt med känslan av att vara jagad.

Varv 5: I början av varvet ser jag inte till någon bakom mej och pushar för att hålla fart. Jag varvar Pelle i loppets brantaste backe. Byter några ord, orkar inte hoppsaxa utan gåsaxar upp. Men känslan av att vara jagad var sann. Med några kilometer kvar till mål kommer så Magnus upp i rygg och går sedan om. Jag orkar inte hänga då han diagonalar ifrån i uppförsbackarna. Jag kämpar för att inte släppa för många sekunder till mål. Det blev tillslut 24 sekunder. Vilket jag är ruggigt nöjd med såklart. Några hundra meter ifrån mål ser jag ryggtavlan på en tom Vassundabjörn. Går förbi på upploppet. Så jag tappar en och tar en placering och håller ihop det bra på sista varvet. Efteråt ser jag att jag bara tappat 1:44 min på Thomas på 2 varv. Kändes som 5 minuter. Thomas 2:36:11 Magnus 2:37:31 jag 2:37:55 och Fredrik 2:39:40 Lagguld till Rex.

Det var en riktigt fin dag med bra förhållanden. Sol och inte allt för kallt. Stavfästet kunde varit bättre men annars finns inget att klaga på. Tyvärr kom jag på plats bara 30 minuter innan start och var tvungen att åka direkt efteråt så hann inte ta några bilder. Om någon har någon bild så får ni gärna skicka till min mail. mandusandersson@hotmail.com 

Nu blir det spännande att se vad det blir för upplägg fram till Vasan. Jag startar i led 2 i år och hade innan säsong målet att vara topp 1000. Men nu kör jag för topp 500.