Vasaloppet 2020

Så var det dags. Den stora examensdagen. Jag har aldrig tränat så seriöst inför något någon gång. Och sen ska allt stämma på en dag. Det är i alla fall det man har tänkt och jobbat för. Jag var frisk och laddad. Planen hade dock inte kunnat följas som jag planerat det i februari. Det blev sjukdom nästan två veckor. De veckor jag tänkt träna en massa för att sen släppa upp och vila sista veckan innan vasaloppet. Det var en mental prövning. Jag blev lite ledsen. Men som en kollega sa "den ofrivilliga vilan kan bli positiv och göra dej starkare, bara du fixar det mentalt" Det visade sej att han hade rätt.

Jag hann bli frisk. Hann få till tre pass. På söndagen precis en vecka innan Vasan stakade jag 5 km skierg med en brutalt dålig känsla. Jag fick nästan gå hårt för att bara gå under 20 min. Dagen efter stakade jag 3.30 timmar på tvåor med Berthagen, kanonkänsla. Pigg och fin. Tisdag: sista passet innan vasan. Skiergintervaller. Några tusingar, 500-ingar och 100-ingar. Bra känsla!
onsdag och torsdag vila. Fredag 15 minuter uppvärmning. Joggade. Lördag skidor i Smågan, 15 km lugnt med några pulshöjningar. Okej känsla. Soligt och hårda spår. Träffade folk. Trevligt surr. Vi var jag, Björken, Söderström, Brante och Ingard. Laddning deluxe. Såg många stjärnor passera.

Jag kunde inte välja skidor. Det skulle ju bli massa snö under natten. Ingen idé att testa ens. Valde två par med spretande toppar, ett par Madshus redline och ett par DP Sprint. Fick båda uppvallade. Åter tack till Ohlströms speciellt till Robert Ohlström som sen gick upp mitt i natten, åker ner och köar åt oss led 1 åkare. På så vis kunde jag testa vilka skidor som gick bäst på morgonen. Valet föll på dp sprinten. Startrakan var täckt med 1 dm snö. Under, hårt och isigt. Jag stod 3:a i led 1. Framför mej stod Söderström och längst fram Björken.

Det är härligt innan vasastarten. Man joggar runt, det är spänt och nervöst, man morsar och snackar med folk. Jag var superladdad, glad och förväntansfull. Redo att bränna av ett års laddning. Sa till Björken och Söderström att det är viktigt att gå hårt på startrakan och backen för att komma in bra på toppen. Det kan bli ett led däruppe. Starten gick och det var en långsam startraka men vårat spår gick bra. Trots att det stod över 300 personer i elitledet kändes det som att vi åkte in i deras led direkt och uppför backen var det nästan bara elitlappar runt om mej. Jag, Björk och Söderström var jämna uppför. Jag bytte några ord med Söderström (som gick med fäste) på toppen och märkte att han var ganska påverkad. Jag tyckte att backen var ganska snäll i år, farten var inte så farlig. Jag kom in bra och började staka på mot Smågan.

I början av racet tänker jag inte så mycket. Jag var bara nöjd över att grejerna var hela och att jag gjort en bra backe. Redan efter 5 km står rex med en kontroll. Robert skriker att jag är först av rexarna och jag får dricka. Jag körde med ett vätskebälte med slang och hade fyra liquids med mej. Det funkade väldigt bra. Jämn energi hela vägen.

Inga konstigheter fram till Smågan, loppet har just börjat men jag undrar ändå varför ingen kommit upp i rygg. Varken Björken eller Berthagen.. Jag plockar nån åkare då och då men det kostar att gå utanför spår och tokstaka för att komma om. Åker i en grupp på massa åkare, svårt att göra något annat då det blåser hård motvind och snön yr. Får ändå höra av Robert som hittat ytterliggare ett langningställe att placeringen är 250! Blir otroligt glad över detta besked. Visst såg jag mest elitlappar runt om mej men man har ändå ingen koll på placering där ute. Fortsätter staka på med bra kraft och jag märker att i år har jag ett annat driv och tryck. Speciellt i uppförsbackarna där jag går starkt. Ju längre loppet går blir grupperna mindre. Jag känner på farten att ingen kan komma bakifrån nu längre. Det går för fort och min energi är bra. Är noga med att dricka hela tiden men det är svårt att få till att ta en gel. Tappar för mycket fart.

Nån gång efter Oxberg brukar jag dala i energi för att sen komma tillbaks och köra bra från Eldris och in till Mora. I år fick jag ingen dalning utan kunde trycka på bra och plocka placeringar från Oxberg 228 till mål 216. Jag tror det är pga alla långpass jag kört. Jag åker stora delar själv mellan Hökberg och Mål och åker om nummerlappar med namn på. Mäktig känsla och det ska bli kul att ha en sån själv en dag.

Som vanligt underbart att åka i mål. Plats 216, tid 5.04
Så jäkla skönt att lyckas med målsättningen som var topp 300. Och smygmålsättningen som jag bara snackat med farsan om som varit topp 250.
I omklädningsrummet sedvanlig ölbuffé och snack med grabbarna allt eftersom de ramlade in i följd av:
Björken 278, 5.14 
Berthagen 364, 5.22
Söderström 407, 5.25 
Thomas Gustafsson 494, 5.33 med flera...

Nu har det gått en vecka och jag har fläskat på mej och mått. Snart ska nya mål sättas och träning påbörjas. Det är självklart elitledet som gäller. Rex ska ha en åkare där. Det ligger mycket spännande planer med Rex framöver och det är många åkare som är riktigt taggade. Hur mitt upplägg ser ut till nästa år vete fasen.. Kan jag klara av 400 timmar? Eller köra 300 timmar fast fler hårda timmar? Vi får se.