Efter Ottarsloppet däremot gick verkligen träningsmängden ner och det blev ibland lång tid mellan passen. Liv var höggravid och i Juli kom Fröjdis. Min dotter. Världens häftigaste grej och skönaste tjej.
Livet blev härligt annorlunda och mina träningspass bestod nu av kortare styrkepass och sena, korta och hårda kvällslöppass innan sängen. Det räckte i alla fall för att kunna göra en fin tid på Kung Björn. 39.16 på den 10km banan är jag väldigt nöjd med.
På lidingöloppet märktes det tyvärr att jag inte var genomtränad och saknade pass på över timmen. Jag började utmattas redan efter 8km trots att jag kände mej kanonpigg på uppvärmningen. Efter 16 km krampade baksida lår och jag bröt och gick fram till Grönsta gärde, 20km. Det var skapligt trist.
Efter detta har det varit lugnt. Men det är verkligen tid att ta tag i överkroppen och i Söndags, på självaste fars dag visade jag Fredrik Björk hur man stakar.
Vi körde nästan två timmar och det kändes i ländrygg och triceps/armbågar att det var längesen. Passet kändes ändå rätt okej, Björk åkte mest och flinade (på 2:or, vågade ej ta 3:or). Nu, dagarna efteråt har jag dock riktigt ont i kroppen och varit ganska trött. Men allt känns lugnt inför säsong. Några pass till så är led 1 klart.
Såg att de va nåt skumt till vänster när jag nästan tvångsmässigt måste skanna av dina speciella (tränings)freaks senaste eskapader och bravader...
SvaraRaderaGillar din attityd och sätt att skriva. Hoppas fb tog till sig ett och annat under er tur! Kul att du e tillbaka och lycka till med dina mål./D