Vasaloppet 2014

Det blev ett märkligt Vasalopp i år. Det började redan dagarna innan med att jag åkte upp till Sälen på fredagen istället för lördagen som jag brukar. Sen fortsatte det med vallafrustration. Det frös i på alla våra tester och tankarna huruvida jag skulle orka gå på blanka skidor och staka ett helt VL snurrade allt mer i huvudet. Medan vi drack kolhydratsdryck och ömsom psykade varandra ömsom pratade allvar om vallatankar och upplägg så förflöt lördagen snabbt. Jag kom i säng vid 23 tiden på lördagen med något förhöjd vilopuls och ovetande om jag skulle staka eller gå med fäste. Vallateamet (Pär, Patrik, Robert O och Peter tack för vallning och service) hade då några timmar kvar i garaget. Planen var att testa skidor på morgonen innan start. Ett par med fäste och ett par blanka i reserv. Erik O hade tagit ett beslut redan på kvällen. -Jag stakar imorgon. Han åkte sen och sov på ett annat ställe. På vasaloppsmorgonen träffades vi i led 1 och samtliga led 1:or i Rex hade då bestämt sej för att köra med fäste. Det var Erik O, Thomas Gustafsson, Magnus B, Fredrik B och jag.

Kolhydratsdryck av olika slag.

Led 1 cirka klockan 06.00 Som ni ser ligger flest skidor på höger sida.

Startgärdet såg inte ut som det brukar. Det var riktigt löst och färre spår. Därför blev starten mer kaosartad än vanligt. Det räcker med att en person sätter staven innanför skidan så blir det en massvurpa. Jag såg tre stycken innan avsmalningen vid tjärnen. Jag tog det försiktigt och kände att min position försvagades en hel del. Men jag stressade inte upp mej utan fokus låg på att klara utrustningen uppför backen. Någon gång hörde jag ett lätt knak när någons stav bröts följt av ett hagel av svordomar. Det hör till starten i VL. Till min fasa märkte jag att skidorna inte fäste i spåren. Jag kunde däremot gå utanför spår i lössnön och springa. Det fick bli så i de värsta partierna annars stakade jag resten av loppet. I backen såg jag både FB och TG. EO och MB stod först i led 1 på högersidan och fick den bästa starten, de såg jag aldrig till.

Bild med fantastisk skärpa över startfältet.

Det är så grymt skönt när man är uppe för startbacken och får börja staka. Jag hade lovat mej själv att ta det lugnt i början och med Bessemerloppet (väggade) färskt i minnet blev det aldrig några problem. FB hade mer bråttom och försvann snabbt iväg. Jag åkte på och undrade var TG höll på med men han kom snart upp jämsides, bytte några ord och fortsatte framåt. Jag hängde med och i Smågan var han 10 sekunder före, han drog gruppen vi åkte i. I Smågan kollade jag tiden och förstod att jag låg kring 700-750 då den var lika som ifjol. Jag kände tyvärr ingen riktig åkglädje än och tyckte det skulle bli omöjligt att plocka 200-300 placeringar till Mora i dessa förhållanden. Det var nämligen så att det var ett spår ibland två som gick snabbt. De andra spåren var inte åkta i så alla låg i led. Det var grymt jobbigt att plocka positioner, gick man ur ledet och stakade på sidan fick man inte komma in igen längre fram och riskerade att hamna ännu längre bak. Vid det värsta uppförsbackarna tappade jag positioner då jag stakade och de andra kunde diagonala stort och fint. Bästa stället att ta placeringar var helt enkelt vid kontrollerna.

Jag skickade en hälsning till mej själv innan loppet. Jag såg den i Evertsberg. Det var uppiggande.

Loppet flöt på och jag började hitta lite glädje i åkningen. Pratade med norrmän och skojade en del. Jag visste att jag skulle behöva öka och trycka på sista för att plocka gubbar. Det skulle inte bli något problem då jag hade krafter kvar. Efter Oxberg börjar jag röra på mej och kör om lite folk. Jag plockar 101 placeringar därifrån och åker fortare än både MB och FB till Mora till och med fortare än EO från Eldris och in i mål men det räcker inte. Jag började lite för sent. Saknas 35 platser till mitt stora mål topp 500.

Jag är riktigt nöjd att ta pers med 115 placeringar och förbättra tiden mot ifjol när det verkar som att de flesta gör sämre resultat (tyngre år). Det är kul att se att det går framåt så lätt fortfarande. Min träning 2014 är väldigt lätt att förbättra till nästa år. Men det gnager ändå att missa 500 gänget med 1 minut och 3 sekunder.

Träffar mycket roligt folk under Vasaloppsdagen. Bland andra Magnus Skoog, en träningskompis och förebild från Sundsvallstiden då jag startade min väg mot tresiffrigt, Torgeir Hermansen, en ssk kollega från Oslo Aker Sykehus, och Håkan Degselius som hade koll på min blogg och fightats med mej i spåren. Trevliga gubbar, Kul!

Skoog till höger. Delade med sej av lite träningstips han fått av Anders Svanebo.

Nu får jag se hur det blir med tävlingar framöver. I sommar kommer nämligen den här lilla krabaten. Det ska bli riktigt kul att bli pappa. Lite träning ska jag nog hinna med ändå.

Hen ska åka på blanke ski från barnsben och bli stakspecialist.

Okej gott folk. Ses på Ottarsloppet.