Vilken Könighelg.

Det har varit en riktigt trevlig helg och jag hade naturligtvis inte räknat med detta när de ringde från Seefeld förra veckan. -Hej, kan du hoppa in och jobba som reseledare under König Ludwig Lauf? Jag skulle ju åka Team sportia loppet i Storvreta (inställt). Det reseledarjobb jag gjorde var inte särskilt ansträngande och alla på resan var trevliga, lättsamma människor med gemensamt intresse för skidåkning. Vi har bott i Seefeld, ett skidparadis. Om du inte varit där och gillar skidåkning, ta dej dit någon gång. På fredagen tog jag en grupp från Munchen till Seefeld, lördagen höll jag i en teknikkurs i perfekta skidspår och på söndagen åkte vi ner till start i König Ludwig Lauf som gick på en 23 kilometers bana. 2 varv. Efteråt hörde jag att många i eliten var förbannade på arrangören för att det blev kaos då motionärerna skulle varvas. Tror mest det handlade om någon norrbagge som var ledsen för missad vinst (hmmhmöstensen). Banan var lätt och jag stakade utan fäste under skidorna. Det var absolut rätt beslut.

Jag och Magnus startade bredvid varandra. Tyskland är bra på många sätt (framför allt deras inställning till öl och deras veteöl, efter målgång kunde man dricka obegränsat) men seedningssystem vet de inte vad det är för något. Det finns 3! led i König. Led 1 står eliten, led 2 står de som anmält sig före sista dec och led 3 anmälda efter sista dec. Öööööh ok, som ett skämt. Det var ös från början för att plocka placeringar och stavarna var nära att ryka några gånger. Magnus lyckades något bättre än mej och efter 8 kilometer kom vi ut på en åker. Då såg jag Mange längst fram i den 100 meter långa, ringlande ormen. Jag var i bakersta delen. Jag tror vi passerat ett par hundra då. Omöjligt att plocka mer då alla åkte i samma spår, de vid sidan var inte i närheten lika glatta. Här hade jag önskat att jag var längre fram då tempot var lite för lätt. Ryggåkning. Men jag var också trött efter första 8 km hårda öppning.

Efter 23 km varvar vi och det går åter att plocka placeringar på startgärdet och följande 6 km som är de ända på hela banan som går uppför. Jag är bara 20-30 sekunder efter Mangnus efter första varvet och tänker att jag ska jaga ikapp och ta rygg på hans gäng. Jag åker om många och åker själv under lång tid. Det sliter och efter uppförsbackarna gör det ont i stakmusklerna. Tar inte in på gruppen framför trots stort försök och efter den insatsen tappar jag mer och mer. Det slet för hårt att jobba på ensam på de öppna fälten. I slutet på varvet kommer en grupp upp i rygg och jag orkar ansluta till dom. Tempot höjs men det känns ändå lättare. I mål blir avståndet cirka 4.30 till Magnus och 17.30 till täten.

Kul som alltid att tävla. Att bli behandlad som en annan elitåkare är heller inte fel. Pär och Pelle gör ett grymt jobb med skidorna som går kanonbra och langningen håller toppklass. Bra stakträning och idag, tisdag, är jag riktigt sliten i axlar och ländrygg. Nu får vi se om det blir något lopp i Gimo på söndag. Lindmansloppet 50km.