Stockholms brantaste 2015

Kul lopp måste jag börja med att säga. Tur att det är snabbt över för jäklar så jobbigt det är. Jag gjorde inga försök till att mjuka upp några ben som jag skrev i förra inlägget. Efter Blodomloppet hade jag en ordentlig träningsvärk men till Lördagen hade den släppt och när jag väl värmde upp inför racet kändes det fint. Jag var ruggigt taggad på att slå brorsan.

Vi som åkte var Erik O, jag och Brorsan. Vi bildade ett lag. Sen var min polare Marcus med också men han anmälde sig till klassen könsneutral. Hur som helst så fick vi alla mer eller mindre en chock när vi klev av på Sickla Kaj och spanande upp på Hammarbybacken. Den var riktigt brant. Vi hade en timme på oss till start så vi lämnade in väskor och började sen värma upp. Med över tusen anmälda var det fin stämning runt backen.

Jag värmde in i det sista och hade ingen stress att stå långt fram i starten. Spurtpris hade jag gett upp. Jag ville satsa på ett hyfsat lopp istället. Så nån minut innan start klämde jag in mej på vänsterkanten med ganska många framför mej. Starten började med första uppförsbacken direkt. Jag såg Erik och Martin stå lite längre fram i mitten. Jag såg när de drog iväg uppför backen och jag var en bit efter redan då. Det var nästan så att jag var tvungen att gå direkt. Sjukt jobbigt. Efter ungefär halva nedförsbacken som följde kom jag ikapp brorsan. Jag är bra utför och han är lite sämre utför. Tro det eller ej men i andra uppförsbacken, som är extremt brant går jag om Erik. Jag jobbar sen på så gott det går för att hålla dom bakom mej sista uppförsköraren in i mål och det gick riktigt bra. I mål som 28:a på tiden 18:32. Efter målgång var det som ett slagfält. Har aldrig sett så trötta människor.

Nu är det 1-1 mellan mej och brorsan (grönt linne på bilden). Får se när nästa fight äger rum.